17/11 – om att komma hem till ett skinande hem!

16/11 - om en skinande vit GSL och en deposition på paradisö.
19/11 - om tyfonkatastrofen på Filippinerna.

Jag har en av världens bästa makar! När jag kom hem från jobbet idag, trött som en stege och grå som en trasa, möttes jag förvisso av ett tomt hus (vilket inte är så dumt med tanke på den inbrottsvåg som just nu sveper över Halland, fy så många tjyvbesök det varit häromkring: det senaste bara några hundra meter härifrån – fast med gamla E6 emellan) ty resten av familjen är på Klitterbadet för EmmaLis simlektion, men sicket blankt och välstädat hem sen! Icke-röran är nu memorerad i ögonloberna för när kidsen stormar in lär det bara ta typ fyra sekunder sen ser Villa Morkulla ut som ett bombnedslag igen!? Dom – och vi mä för den delen – är som antimagneter. Det liksom bara yr prylar omkring oss… oavsett om vi rört dem eller ej hamnar de ålouverthöplejs? HÖGST märkligt?!

Ska bli spännande att höra hur det var på klädsimmet idag! Jag packade med tunna jeans till nyblivna sexåringen; lite utmaning ska hon la ha 🙂 och pjamasbyxorna som föreslogs kändes faktiskt ännu svårare – plus att vi inte hade några rena… Nu gjorde jag nog bort mig i vilket fall för jag tog kortärmad tisha… fy på mig 🙁

16/11 - om en skinande vit GSL och en deposition på paradisö.
19/11 - om tyfonkatastrofen på Filippinerna.
6 comments Lägg till din
  1. Ja, din make är en one-of-a-kind, håll hårt ihonom 😉

    Jag hoppas Emmi hade roligt idag – en smått kaotisk livräddningslektion (det brukar det iofs bli men i år var det nog värre än värst… *pjuuu*) – höll på att ta knäcken på den här simfröken helt…

    1. Hon hade skoj, not to worry! Och eftersom hon envetet skulle simma bröstsim – vilket såklart ska premieras när det kommer på eget initiativ – så orkade hon inte hela femtimeterssträckan med tunga jeans. Bra då att jag snålat med tishan som var kortärmad 🙂

  2. Njut!
    Så länge vi hade småbarn hemma och jobbade heltid båda två, så hände sånt hos oss då och då.

    Men… numera, när jag jobbar halvtid, då händer det i stort sett aldrig. Möjligen om jag bönat och bett…

    Det märkliga fenomenet med saker som sprids över huset, ser jag ofta. Förr kunde vi skylla grejerna på barnen… när vi inte hittade nåt, skyllde vi på mormor som alltid städade och plockade undan. Men nu? Åh, vad jag saknar nån att skylla på. För maken är det ju inte, han äger inga saker och han är såååå ordentlig. Om han får säga det själv.

    1. Kan inte låta bli att skratta åt det där med skyllen; jag känner såååå igen mig nämligen! Jag är inte särskilt ordentlig men är nog inte ensam värst i familjen… om jag får säga det själv 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.