29/11 – om kunglig glans över Varberg.

27/11 - om en någorlunda vit bil.
30/11 - om flygande fläng och hälften glöms :/ men mössorna och kidsen i dom är fina!

Idag var Kronprinsessan i stan för att bl a inviga det nya fjärrvärmeverket. Poliser och Säpo har gjort ett bra jobb och är kanske delaktiga till att vi slapp tårtor på fel ställe – det var faktiskt här som Victorias pappa var den första som fick just en sån i nyllet för typ tio år sen 🙁

Sicket jobb hon har satt jag å tänkte på idag?! Mer eller mindre varenda dag tvingas hon möta lismande politiker och fjäskande kommunalt/statligt tillsatta tjänstemän. Blä. Jag är INTE avundsjuk!

27/11 - om en någorlunda vit bil.
30/11 - om flygande fläng och hälften glöms :/ men mössorna och kidsen i dom är fina!
5 comments Lägg till din
  1. Fast de av mina vänner som jag tror faktiskt träffat henne idag skulle jag knappast beskriva som fjäskande. Däremot blir det ju knappast några riktiga samtal.

    1. Hoppas du har rätt! Varenda inslag rörliga bilder jag nånsin sett med kungligheter står det fånigt leende mänskor i kö att skaka hand, oftast är det politiskt tillsatta tjänstemän i kommunala och statliga bolag (här har hon väl tvingats träffa varenda lokal ”kändis”, konstruktör och chef antar jag – sånt där vanlig folk, t ex de som faktiskt fysiskt byggt verket hon invigde var troligen knappast på plats? 🙂 men en å annan rojalistiskt rörd svensk damtidningsläsande dam brukar la slinka med också?

      Nä. Jag förstår inte hur hon orkar!

      1. Det är iofs rätt få tjänstemän som är politiskt tillsatta på kommunal nivå. (Typ förvaltningschefer)

        Men hur naturligt och givande samtal blir det när den ene är hårt tillsagd om etiketten och ovan vid kameror? (Och troligtvis frågande till den andres kunskap och intresse av sakfrågan)?

        Och ja, jag undrar också hur hon orkar.

        1. Det är väl mest chefer som får träffa henne… 🙁 som jag skrev, ”vanligt folk” är inte lika viktigt i såna här sammanhang tyvärr!

        2. Det finns såklart en anledning till att jag skrev det här inlägget: det var en kompromiss med mig själv för att jag skulle låta bli att kommentera åtminstone ett inlägg på Facebook. Vill ju inte vara en gnällspik i alla kanaler. Räcker att jag är det här… 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *