Till min förtjusning har ett högläsningsprojekt dragits igång i EmmaLis förskoleklass! Lite förvånad blev jag såklart när första boken vi fick hem var ”Nöff nöff Benny”. Inte för att det inte är en rar och kvalitativ bok, det är den, men… den känns som mer ägnad barn yngre än Millan än sexåringar i f:an?
Böckerna vi kommer läsa är enligt info från skolan särskilt utvald av skolbibliotekarierna, och jag gissar det helt enkelt handlar om att gå ut mjukt; att ge sig på kapitelböcker är kanske lite väl tufft för både vuxna och barn som är ovana vid högläsning.
Fröknarna vill ha lite info om allas rutiner och vanor av högläsning. Enkäten vi fick hem ser ut så här. Fem poäng för den som kommer på vilken fråga jag fick hicka av :p
Fniss… Inte svårt att gissa. Men, du vet, det skulle förvåna mig storligen om pojkbarn blir lästa för lika mycket som flickbarn. Detär så svårt att få pojkar att läsa, och eftersom de ska ta över makten i landet och tjäna mest pengar i framtiden, är det så rasande viktigt att få dem att läsa böcker, så man prioriterar att ge ut böcker med pojkar som huvudpersoner. En liten flicka kan för all del få vara med på ett hörn, men flickor läser böcker med pojkar som som huvudpersoner, ja de läser allt. Så rena flickböcker finns inte mer, i stort sett.
En pojke läser verkligen inte böcker som handlar om flickor…
Hoppas du märker hur arg jag blir över att det faktiskt är så här. Det är inte bara ”en känsla” jag har. Det är så här. Jag har kontakter både i förlags- och biblioteksvärlden. För att inte tala om skolvärlden…. Och jag har läst mängder av barnböcker under mina år som klasslärare. Ett tag läste jag alla som kom ut, för att kunna rekommendera bra böcker.
Jag vet att du inte vill att man ska tänka pojke-flicka, men flickor behöver starka fina förebilder i böcker. Inte bara tjejer som är bihang till killar som löser gåtor och är modiga,
Ja herregud. Jag är rädd att du har rätt. Tyvärr. MEN jag tror också det är för att föräldrar till pojkar – av nån anledning – tycker det är viktigare att de spelar fotboll och går på karate och får ut sina aggressioner i fysiska aktiviteter än att de lär sig hantera känslor, finna lugnet i kreativt skapande eller att få slappnas i fantasin skapad av en riktigt bra bok. Yepp, jag är fördomsfull as hell, men… nånstans kommer ju fördomar och stereotyper ifrån? konstaterar jag sorgset.
Utan att ha läst en enda rad än (bara läst recensioner och snokat andras åsikter) tipsar jag om Nelly Rapp som är en alldeles förtjusande förebild har jag förstått. Å så är böckerna alldeles fantastiskt tecknade vet jag <3 heja Christina Alvner som är så jäklans begåvad - och en ofattbart generös person. Mer om just det senare känner jag på mig 🙂
Jag hoppas det blir ändring. Eller, jag VET att det blir ändring. LasseMaja och Nelly är bra förebilder. Precis som George i Fem-böckerna... fast så ville hon ju vara kille mä...
En av anledningarna till att jag älskar ”sandvargen”
Jag tror att huvudpersonen är en flicka, men könet är helt oviktigt! Det är en närvarande pappa och en mamma som åker till jobbet, utan att det görs någon grej av det, det är bara så det är i deras familj. För vår egen del gillar jag också att det inte finns syskon och det är inte heller något som är udda.
Att boken sedan behandlar alla svåra livsfunderingar på ett enkelt och nära vis utan att vara påträngande gör den ännu bättre.
Gillar också Doktor Prokter, av många skäl, men bland annat för att bägge barnen är lika mycket subjekt!
Proctor! Eller Proktor!
Bra tips!! Tack! Synd vi inte visste när alla frågor om presang-önskemål kom rinnande :p
Min vän ms G. Oogle säger ”Doktor Proktor” och att det är underbara Jo Nesbø som skrivit! Gillar’t!
Ni kan få låna av oss! Och visst är det nesboe som skrivit. Jag gillar språket. Dessutom en bok som utöver historien för barnen har fler bottnar för oss vuxna
Förmodligen lite väl otäckt för den mindre av dina två. Doktor Proktor alltså.
Lånar gärna! Eller kollar om de finns på EmmaLis skolbibliotek så kan hon ju låna själv (det är en stor känsla att få låna hem böcker!)!
Jag ligger i soffan och skriver med tummen och ett pekfinger, ser att jag fick in ett felaktigt ”om” på ett ställe….
*viskar* jag har städat
Man kan ju undra!
Hur som så får vi hem mycket bättre och längre böcker efter att vi sa att vi ville ha riktiga kapitelböcker! (Och pratade barnlitteratur typ en halvtimme på inskolningssamtalet…)
Det måste vara så att dom går ut lugnt!
EmmaLi har tagit hem jättebra böcker när hon valt själv men detta var ett gemensamt högläsningsprojekt där kidsen (eller deras föräldrar, beroende på hur gott om tid och hur läsvana de små f:arna är 🙂 ska läsa en bok som sedan i liten grupp i klassen ska diskuteras.
Kapitelböcker lånar hon ju inte själv såklart, hon vill gärna ha lite bilder på varje uppslag, men hon har kommit hem med bra böcker faktiskt. Och hon börjar vilja läsa mer och mer själv, om än det som sagt tar en liten stund att ta sig fram. Vi har nog gjort ”fel”, för vi har bara övat versaler hela hennes liv. Ska göra om och rätt med Millan och börja med gemener tidigare!
P.s. I går köpte jag äntligen min brorsdotters senaste bok, som jag har tipsat om på facebook. Tisdagar i diket – härliga sagodjur av alla sorters kön… lagom småtokigt och roligt. Den ska jag högläsa för mina minsta elever, sen får barnbarnet den. Hon är kanske lite för stor med 10 år, men hon älskar sin lilla syssling och vill förstås läsa vad mammas kusin har skrivit.
Kolla gärna in om ditt bibliotek har den!
Tack för tips! Ska jag absolut göra. Annars finns ju bokhandeln mä 🙂
Tror nog att det beror på föräldrarna hur mycket man läser för sina barn och inte beroende på vilket kön barnet har.
Så en del av era ”förutfattade” meningar tror jag verkligen inte stämmer! Sen är det väl lika viktigt med läsning och aktiviter oavsett vilket kön barnet har!
från en pojkmamma
Jamen ELLER HUR!! Det är ju det jag försöker säga i varenda genusinriktat inlägg jag någonsin skrivit här! Men samtidigt som jag tror och vill vara säker på att du har rätt så kvarstår det faktum att jag faktiskt känner till fler små pojkar än flickor som inte blir lästa för. Varför är det så?
Kommentaren här ovanför du refererar till skrevs i affekt över att könet aldrig nånsin kan lämnas utanför. Inte ens i en liten enkät om läsvanor i f-klass 🙁
Bokblad, vars kommentar jag responsade på, har jobbat som lärare i lika många år som vi är gamla ungefär. Hon har erfarenhet vi inte har, men också omedvetna ”fördomar” såklart: det drar man oundvikligen på sig med erfarenheten!
Krams!
Det är inte alls svårt att gissa vilken det var som gav dig hicka. Jag hickade nämligen också till, även om det var med ett leende för att jag så tydligt såg din reaktion framför mig när jag läste frågan. 😉
Jag har en son och läste mycket för honom när han var liten. När jag var styvmor till tre andra pojkar läste jag för dem också. Det hörde till. Ett kapitel var kväll det inte var träningar som höll på långt in på kvällen, dvs minst fyra läskvällar i veckan. Det hör till. Men så är jag ju en riktig bokmal själv också. Kontentan är i alla fall att sonen mer än gärna tar sig igenom böcker på löpande band. 😀
Jag tror du fångar essensen där: det är föräldrarnas läsvanor som färgas av på ungarna! Om det sen råkar vara en pojk eller en flicka, jag tror faktiskt inte det är så viktigt?
Nu verkar jag väl helt ambivalent i vad jag skriver, men… jag vill ju provocera lite också! Väcka tankar, om jag skriver att alla pojkföräldrar hellre låter kidsen träna ishockey så kanske jag retar nån tillräckligt för att vilja visa att jag har fel! Låter väl som ett konstigt sätt, men jag har testat så många olika vis nu; lugn debatt, hålla tyst, försöka förstå, försöka förklara, tusen argument och situationer att jämföra med, vara motvallskärring o säkert några fler, det enda jag inte vågat eller velat testa är idiotförklaring för min erfarenhet är att det sällan funkar som argument 😉 Nu ville jag testa nåt jag bara provat en gång förrut: hänga med strömmen fast överdriva för att försöka visa hur fånigt det låter.
Faktiskt tror jag det i många fall är slumpen som avgör. Likväl som jag vill att små barns könstillhörighet är oviktig som indelning i jämförelser som inlärning, intresse, stojighet, klädsel osv, så vill jag att det ska vara oviktigt om det är en pojk eller en flicka som blir eller inte blir läst för. Det är väl LÄSVANORNA de vill ha reda på? Om det visar sig att hälften av kidsen blir lästa för, andra hälften inte blir det: spelar det nån jäkla roll då VILKA barn som hamnar i ena eller andra facket?
Nä. Jag blir så trött. Som så ofta 🙂
Krams!