Länge har jag funderat och vad är väl ett nytt år till för om inte för att lämna det gamla bakom sig? Jag inleder alltså 2014 med en Facebookrensning. Min första stora nånsin. Så. Dom på min vänlista jag inte interagerar med – och jag är själv numera förhållandevis låg-aktiv på detta forum – har nu plockats bort. Blidde hundra minus på vänkontot faktiskt. Men det handlar inte om varken försök till eller behov av nystart egentligen, utan mer ett det är inte siffran bredvid FB-’vänner’ som gill(a)s utan antalet verkliga vänner/bekanter”.
Jag är inte så modig att jag vågar plocka bort alla ”osynliga” än, en del är ju släktingar t ex, men kanske snart? Det är ju inte direkt så att jag är hemlig på nätet heller 🙂 det är bara det att jag inte känner att jag behöver lämna dörren olåst. Mina nosar är min ventil, Facebook är numera nästan uteslutande till för att kommunicera med mänskor jag känner direkt. Då finns liksom ingen anledning att samla gamla klasskompisar och korridorsgrannar ”bara för att”? Eller tänker jag helt galet nu… å andra sidan, de jag plockat bort lär ju knappast märka att de är borta; har de inte varit aktiva med mig på ett år eller så så har de säkert inget emot att jag försvinner från deras lista heller? Men jag får nog lägre andel träffar i nosarna när jag länkar på fejjan i fortsättningen :p
Instagram har varit mitt ”hem” i tre år nu. Det blir mer och mer facebookifierat så… kanske måste jag snart göra samma rensning där?
Jag hoppas ert nya år inleddes i positiv anda! En bra start är liksom alltid en… öh, bra start! Vi firade med goda vänner, glada skratt och barnvakt. Millan lämnade in redan klockan 22 men EmmaLi höll enligt egen plan i till tolvslaget – och slocknade enligt uppgift 00:08 ♡
Håller så helt med, jag har gjort några utrensningar, speciellt av de halvkända jag känner som bara vill göra reklam för sin egen verksamhet och inte alls vill vara kommunikationskompisar. Samt av några nyfikna grannar som bara vill ha nåt att prata om.
Men… Det är svårt med gränsen. Några snälla rara som sagt att de har så himla svårt att uttrycka sig i skrift, som säger att de inte hänger med rikigt när vi lite mer vana slänger käft med varandra och inte vågar svara men väldigt gärna vill läsa…. Min tandläkare t.ex. som smickrar mig med att han älskar mina inlägg och läser dem högt för sin fru… Inte kan jag stryka honom, fast han i stort sett aldrig svarar….
Att jag är dålig på att kommentera i bloggen beror på att jag oftast läser den på paddan i sängen eller vid reklamavbrott, och då åste jag fylla i alla uppgifter varje gång. Dessutom hakar den upp sig om jag skriver fel och suddar, vägrar skriva vidare. Då blir det så krångligt.
Men jag läser – ba’ så’ru vet!
Kram
Jag fick ju bort mer än hundra personer, folk jag överhuvudtaget aldrig sett göra ett inlägg på Facebook faktiskt! De kommer nog inte sakna mig där 🙂 och jag har inget behov av att ha en hög siffra bredvid ”vänner” i min profil :p När det gäller gränsen drog jag den vid dem som aldrig ger sig tillkänna, på FB alltså. Några snälla rara som inte har lätt att uttrycka sig i skrift har/hade jag nog inte i min vänlista, men jag förstår att du behåller dom. Det är ju bara gulligt! Tandläkaren t ex, klart han ska vara kvar!
Du, du behöver INTE försvara ditt kommenterande i mina nosar! Eller läsande heller för den delen <3 Du är ju en av dem jag aldrig skulle ta bort som vän på fejjan oavsett hur inaktiv du skulle kunna tänkas bli där - eller här.
Krams!
ps. jag läser hos dig också, och kommenterar bara ibland! ba' så'ru vet!
Haha jag känner likadant men å andra sidan skriver jag så sällan på fb att jag inte orkar ta bort heller..? Instagram gillar jag mycket mer men där är jag lite mer restriktiv också…
Dig har jag ju på så många kanaler att FB kändes som överflödigt (där är du ju nästan aldrig ändå)! Särskilt under er Lanta-resa hängde jag hos dig nästan hela tiden 🙂
Jag har ju varit restriktiv med att lägga till folk från början, men har känt att det har blivit allt svårare att förklara för folk varför jag inte vill acceptera vänförfrågningar så jag har tagit en delvis annan strategi. Jag publicerar ju nästan allt icke-offentligt på facebook så fölk jag inte vill ska läsa allt privat lägger jag i ”begränsade”-gruppen, då ser de bara mina offentliga inlägg (som ju alla kan googla fram anyway) – vill jag inte se det som de skriver så väljer jag bara det på deras sida. Problem solved. Fördelen med detta är att jag kan skicka meddelanden till dem utan att det hamnar i ”övrigt”-mappen vilket har visat sig användbart flera gånger. 😀 Jag använder mig faktiskt ofta också av möjligheten att ta bort att taggades vänner ska se inlägget, då kan jag tagga för att påkalla uppmärksamhet utan att statusen blir synlig för deras vänner!
Men jag tar bort också 😉 fast som du säger, vissa inaktiva kan man ju inte ta bort, om de är typ ens mamma eller så 😉
Det som stör mig massor är de som ALDRIG (och då menar jag aldrig som i never) ens ger en endaste liten like på ett enda inlägg men som uppenbarligen har läst allt jag skrivit för de vet allt när man träffar dem – så GÖR man bara inte *morr*
Till sist får jag väl erkänna att jag lite då och då skriver ofarliga inlägg ”offentligt” för att inte de som ligger i begränsade ska bli misstänksamma *visslar* någon vecka senare går jag in i min profil och ändrar till ”endast vänner” så ligger det inte sökbart för evigt 😀 *Fiffigt Elin*
Haha! Du är så ambitiös i din hemlighet! I vissa fall har jag förr i tiden gjort mig lite hemlig genom att välja ”begränsad”, där jag liksom inte kan ta bort dem (släktingar etc), men jag tycker inte det är så viktigt att upprätthålla fasaden att jag skriver offentliga inlägg :p och det är ju inte så att jag är hemlig på internet, den här rensningen var bara steg 1 i en fundering jag har att lämna FB…
Jo, fast hemligheten blir ju en bra grej även för dem som kommenterar! Jag är själv lite restriktiv med att kommentera offentliga inlägg på FB – då blir ju det jag skriver offentligt och det kanske jag inte alltid vill.
Men du, lämna FB, det går ju inte, hur ska vi då träffas? *puss*
Jag är ganska restriktiv gällande vilka jag lägger till och om det visar sig att de jag ändå lägger till inte interagerar med mig på något vis åker de i en av de ganska regelbundna rensningarna jag gör. Det finns ingen anledning at samla på sig folk bara för samlandets skull.
Nämen precis så! Hamster kan jag vara nånannanstans än på Facebook (och Instagram)!
Jag som flyttat så mycket tycker det är rätt kul med uppdateringarna från de där man inte umgås med men har vuxit upp med. De flesta människor som jag inte umgåtts med även om jag bott kvar, men vi hade sprungit på varandra någon gång ibland och varit hyfsat uppdaterade på ”födda och dödda” Nu får jag den infon ändå!
Jag tycker också det är kul med uppdateringar! Särskilt från dem jag inte pratar med veckligdags. Men de jag plockat bort har inte gett sig till känna överhuvudtaget, varken i egna eller mina statusar, typ nånsin… då känns det rätt meningslöst att ha dem på vänlistan; de blir ju inget annat än en siffra?