Stranden precis utanför oss är liksom många stränder häromkring klippig och svårbadad vid lågvatten. Några hundra meter bort, runt hörnet på ön, finns en strand som är sandig långt ut. Här hängde vi idag, ihop med Bulone-erfarna och generöst goa Sala-familjen vi träffat här på Pansand. Men oj! Vågorna gick verkligen höga! Första gången gick jag våghalsigt i havet med båda tjejerna men det var tufft att ta sig förbi brytpunkten där vågorna slog och när jag kom längre ut bottnade jag inte i vågtopparna. Onödigt vågat med två duktigt om halsen och midjan hängande små barn kände jag kvickt, inväntade två skyhöga vågor (dom ville jag inte ha i ryggen!!) och gick sen fort upp på land. Där grävde sen eLi å Sala-sonen Filip ut en hel stad i sanden och jag badade med tjejerna en och en istället 🙂
Jag upprepar: jag tycker verkligen det är underbart här och är såå glad att jag vågade mig på äventyret att åka hit! Lite stolt över mitt mod är jag också: jag som annars knappt vågar cykla med kidsen till stan av rädsla att vi ska råka ut för nåt…
Jo, några fadäser har jag råkat ut för. I min iver att banta packningen t ex missade jag att packa laddare till kameror och ficklampa… eftersom det synts orm hos några av grannarna känns en ficklampa rätt essentiell!? Å kamerorna… äh, jag har aldrig fotat så lite som under hela den här thaimouten?! Det är helt märkvärdigt för jag har verkligen inte saknat motiv! Bara ork att bära med på nån av fotoapparaterna… Den andra av klantigheterna var att jag igår eftermiddag drog tassen rätt in i en spetsig trädgren. Det blixtrade av ont och hela kvällen å natten dunkade det i foten. Men idag är det okej! Bara lite ont så inget allvarligt har gått sönder skönt nog!
Det är verkligen häftigt att du valde att åka! För övrigt är det precis just däfrör jag åker själv med barnen då och då, för att komma över de där nojiga ögonblicken här hemma när jag kan älta saker sönder och samman. För jag vill ju bara njuta av tiden.
Nu är vi i alal fall hemma igen, lite reströtta men väldigt nöjda.
Tack för pepp!! Jaa… jag är inte riktigt samma nojiga mänska idag som för tre veckor sen… det finns ju liksom inte möjlighet till att vara det :/
Skönt att ni är hemma, energipåfyllda och stärkta av er resa <3
Jag tycker du varit modig, men jag är inte förvånad. Den Ullrika jag känner är modig!
+1 på den!
Meeen… nu tänker nog ni sötnosar på nån annan Ullrika?! <3<3
Jag tycker du är cool och modig som vågar åka själv med tjejerna!!
Åååh TACK snälla du för pepp!! Det betyder otroligt mycket, å jag plockar fram det när jag undrar vad fasen jag gett mig in på 😀
Pannlampan med 4 batterier kan väl inte vara slut, glömde du den, Guds välsignelse till ödemarksbor? Nåja stampa så ormarna flyr då.
Här på Lanta V&R finns inga ormar men god mat! Ses snart
Den kom såklart inte med… Men det gick bra med strålkastaren istället, å vi höll oss ifrån alla ”onödiga” nattmörka utflykter 🙂