25/2 – h a l v v ä g s .

24/2 - f ä r g g l a t t .
26/2 - S o m e w h e r e E l s e .

Beroende på hur man räknar är vi typ halvvägs igenom nu. Den tyngsta delen är gjord, nu är det bara nedförsbacken kvar!

Om ca en arbetsvecka är Mattias här. Jag längtar lika mycket som barnen nu… det är tungt att vara ensam…

Skulle jag gjort den här resan om jag vetat hur jobbigt det skulle bli? Tveksamt. Skulle jag göra om den? Fråga mig nu och svaret blir tveklöst NEJ! Fråga mig om några månader och jag har säkert glömt… 😉 Skulle jag rekommendera någon annan att göra samma resa? Alltså, det beror på. Beror på förälder och beror på barn. En vråltrotsig fyraåring är inte det ultimata ressällskapet för en ensamförälder… iaf inte en ensamförälder som mig… å en förälder som mig är absolut inte det mest ultimata ressällskapet för två underbara ungar heller. Det blir en ogynnsam kombination. Om än vi haft så många fantastiska underbara magiska stunder, så… men som sagt, fråga igen om några månader så får vi se vad svaret blir! Jag menar, direkt efter en förlossning är det få kvinnor som direkt jublar JAAA! på frågan om hon vill ha fler barn 🙂 – fast jämförelsen haltar; en förlossning går fort över (ok min första tog fyra dar, men typ 😉 den här resan är två månader lång 😀




PS. Det blir änna lite lättare fast svårare att svara när såna här minnesbilder dyker upp på näthinnan! Älskade fajtande fyraåringen och fantastiskt oumbärliga sexåringen fångade i ett fruset ögonblick! – å gnälliga mamman bakom mobillinsen bara ler…!!


njutning för själ å öga!

24/2 - f ä r g g l a t t .
26/2 - S o m e w h e r e E l s e .
8 comments Lägg till din
  1. Du har ju också haft mer än än lovligt med sjuka och otur!

    Och det är jobbigt att vara ensam vuxen! (Och lite tråkigt, man vill ju dela både de bra och de dåliga stunderna med någon. De bra blir bättre och de dåliga mindre dåliga när man får verbalisera dem)

    1. Sjukdomar å sån otur är en sak, en viljestark och högljudd liten fyraåring en annan ;p

      Överlag har det gått långt över förväntan, med några passager riktigt tunga lågvattenmärken. Mest ensam har jag känt mig vid t ex måltider. Då kör tjejerna sitt race och jag sitter där och försöker konversera med obrytt sällskap 🙁

      Men snart så! Då börjar semestern! Och sista dagarna har varit riktigt riktigt bra!

  2. Åh, jag är sååå grymt imponerad av dig som ens tog chansen till denna resa Ullrika – jag hade aldrig vågat! Och även om ni haft mega-otur med sjukor och så, så är jag övertygad om att resan utvecklat både dig och tjejerna…

    Bra kämpat och njuuut, snart är det trist svenne-vardag igen, och ni längtar tillbaka till sol, värme och lata dagar vid vattnet.

    Kramar och pepp i massor!

    1. Oj det där gick rätt in i det sorgsna och tvivlande hjärtat! TACK vännen, dina ord betyder mer än du nånsin kan tro!!

  3. Ja, utan sjukdomarna kanske det hade varit helt annorlunda? Ni har ju inte haft mest tur i världen med det kan man ju säga… och jag tror också att man lär sig himla mycket om varandra, och om sig själv, så på sätt och vis är det ju något bra, även de dåliga stunderna.

    Tror nog Mattias längtar minst lika mycket som ni gör. Ta hand om varandra!

    1. Fast sjukdomarna hade jag ju liksom räknat med :p så är det ju alltid när vi är ute å reser… 🙁 det var det där andra jag inte förstått skulle bli så jäkla jobbigt…

      Ja han längtar! På ett annat vis förstås, men vi längtar alla fyra!!

  4. Jag tycker du är grym som kastade dig in med huvudet före i lejongropen. Du må kanske ha fått lite väl många hinder på vägen (ärligt – kan ni hålla er friska nu – jag får ju ont i magen här hemma) och jag förstår att du är lite off på ensamförälderspåret.

    Personligen? Nej. Jag har egentligen inte tålamodet att umgås dygnet runt (ensam) med mina barn när de är på det humöret. Vilket de tyvärr är ganska ofta (men man ska aldrig säga aldrig…..) En och en brukar vara betydligt mer lätthanterligt och avkopplande…. 🙂

    1. Nu ska vi vara friska och glada resten har jag bestämt 🙂

      Du, så snälla ord gör mig alldeles varm och lycklig. TACK gulliga du!

      Jo som sagt. Jag hade nog inte gjort igen… iaf inte med hela rasket i såhär färskt minne! Å andra sodan. Nästa hon (ehum, “nästa gång”) är jag ju medveten om alla pros and cons redan från scratch! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *