9/3 – e r e m i t k r ä f t s a f a r i .

Vinden piskar en frisk och ljum kuling. Blåsten är välkommen. Hela dagen har den bjudit vita gäss på havet och nu på kvällen håller den myggen på håll. Temperaturen är här precis vid havet flera grader lägre än i byn några hundra meter bort.

Klockan är nio på kvällen och på nattsvart himmel blinkar stjärnorna ödsligt. Månen är halv men lyser klart. Jag anar två brunbrända, mjuka benpar vispa som trumpinnar över pudersanden ner mot vattenbrynet. Två nyfikna huvuden söker efter snäckor som rör sig, som skapar vackra mönster över dynerna. I snäckorna bor krabbor säger dom små. ”Ermikräftor”.

Jag sitter med barnens far på terassen ett stenkast ovanför. Vi fångar ögonblicket. Bevarar det inför framtiden. Ljummen gnisselsand mot solsmekta små barntassar. Lyckliga tjut vid varje fynd! Två systrar som hjälps i jakten. Två föräldrar som älskar; sina barn, sin ovanliga vardag, varandra.