…i butikssammanhang betyder STÄNGT. Dvs om t ex en affär har öppet till kl 20 så betyder det att den stänger klockan åtta, inte att ytterdörrarna stängs för ingående trafik men att det är helt okej att traska omkring i affären i en kvart efter stängning. Jag förstår inte hur en del folk tänker? Hur skulle dom känna om dom blev hindrade att gå hem från SITT jobb för att nån pratglad tjötnisse inte hade uppfostran nog att låta dem stämpla ut?
En gång frågade jag en kund just det. En trevlig kund men en kund som uttalat bara ville be om råd – inte handla – och jag dessförinnan två gånger, på fint vis, förklarat var välkommen tillbaka ”när vi har öppet”. När jag för tredje (eller fjärde?) gången inte fick nåt gehör förutom från hans fru och deras barn som förtvivlat försökte fösa mannen mot kassan, sa jag utan omsvep ”vi stängde för nästan tjugo minuter sen, nu vill vi faktiskt gå hem”, svarade han på skämt men ändå med ett uns triumferande överlägsenhet av typen kunden-har-alltid-rätt ”ni kan ju inte gå hem innan jag har gått härifrån”… Det var då jag artigt frågade var han jobbade så jag kunde komma dit och se till att han inte fick komma därifrån i tid. ”Touché!” tjöt mannen, tackade och log och skuttade mot utgången 🙂
I förmiddags blev jag förresten högljutt utskälld av en kund, han var verkligen asförbannad på mig, för att jag hjälpsamt påpekade att det inte medföljer minneskort till de två billiga kamerorna han ville köpa. Han fräste så det stänkte över informationsdisken och skrek så dom borde hört ute på parkeringen. Jag lät honom skrika ett mycket kort tag, försökte resonera med mannen men insåg det lönlösa när han liksom hetsade upp sig till vulkannivå. Då frågade jag istället så lugnt jag förmådde men ändå såpass högt att alla kunder runtomkring som hört honom gapa nu hörde mig: ”varför skäller du på mig?”. Han blev helt spak. Men slutade iaf skrika, och efter en stund kom nåt som med MYCKET god vilja och generös tolkningsförmåga skulle kunna räknas som ett försök till ursäkt. ”Inga problem”, svarade jag. ”Jag tar det inte personligt!”. För det är knepet. Att. Inte. Ta. Såntdär. Personligt. För det är det inte. Och genom att tänka att det är en del av min yrkesroll att ta emot skit från mänskor som nog inte mår så bra tänker jag att det blir lite enklare, och sen reflekterar jag en liten stund över allt bra jag har i mitt liv!