Gav mig i eftermiddags ut på årets första löprunda. I motvind och spöregn kändes det ändå ganska okej. Tills jag efter 2,1 km känner en välkänd molande värk, i vänster knä… förböfvelen! Inte v ä n s t e r knä?! Helt fel. Jag fattar inte!? Hur kan jag få löparknä av att inte springa alls??
Hur det gick iaf då? Tja. 3,65 kilometer med ett snitt på 6:09. Jag gick lite på mitten, när knät gav sig till känna, och sen tappade jag liksom lusten. Så. Sjukt. Orättvist. Fastän jag tar det lugnt går jag sönder ändå?! Nåväl. Jag köper la ett knäskydd till och stretchar/kör mer rehab. Surt sa en tjurig räv.
Millan har idag ringt runt och bjudit till familjekalaset på torsdag kväll. Ännu är hon fyra år, men snart; en handfull gammal! <3