Rätt trött, här nästan hemma 🙂
-
edit 2maj 23:52
Startade vid hotellet, svängde österut och ner två gator längs 2nd till E22nd, sprang sedan 1st Ave hela vägen ner till E14th där jag svängde väster mot 2nd igen, fortsatte hela vägen ner till E10th och joggade sen längs med den gatan förbi vackra brownstones och barberare (mängder av barberare!) ända bort till Avenue C (önskar jag hade fortsatt hela vägen till East River men jag hade ingen koll på hur långt det var dit och orken började ta slut, på kartan nu ser jag att det bara var en rätt kort bit kvar till East River Park och motorvägen som går längs med floden). Därifrån vände jag sedan norrut och hemåt och vid E14th svängde jag vänster men nu var jag riktigt trött. Valde att pausa runkeeper och gjorde en avstickare in i ett bostadsområde längs en kurvad väg i Stuyvesant Town. Denna, visade det sig halvmåneformade väg, trodde jag svängde in på Första Avenyn men oops så var inte fallet och vips hade jag sprungit typ vilse. När jag satte igång springfötterna igen och fortsatte rakt fram, i vad jag trodde var västlig riktning, så sprang jag alltså rakt söderut och åt helt fel håll. Redan vid första korsningen upptäcktes ju misstaget, jag vek av på Trettonde och i hörnet mot 1st visste jag inte vad som var uppochner (var galet trött här och började få ont), svängde såklart fel, fick göra en joey vid Tolfte (lyckligtvis korta kvarter här) och kunde sen springa hemåt (norrut) igen. Knät gjorde rejält ont nu men jag vägrade ge upp. På ren vilja kämpade jag mig upp till Nittonde där jag haltade vidare fram till 2nd (fotot är från E19th, suddigt av en anledning som du förstår) som jag tog sista halvkilometern hem och när jag kom till vår gata – E24th – spurtade jag såpass att jag när jag var framme klättrade jag nättåjämt uppför trapporna (vägrar hissen, vi bodde på tredje våning) och trillade in genom vår dörr där jag ungefär svimmade på sängen. Så. Illamående. Kunde knappt njuta av vad jag just genomfört… men nu i efterhand när jag ser på kartan och läser mina resultat (snittade 6:20 på 4,75km, var uppe i tempo 7:41min/km när jag haltade som värst) är jag så glad att jag gav mig ut! Trots nervositet över att springa själv på Manhatten, förmodat ont samt framför allt värdelös kondition!
När jag kom hem hade Mallias packat ganska mycket för han är bäst i världen!! Jag var svimfärdig halva kvällen men tog mig samman så vi kunde ta oss ut på stan sista kvällen iaf 🙂
Det går ju an att springa vilse där man kan språket! Och jag förstår att det kändes himla spännande att jogga där.
Goda vänner till oss skulle gå en promenad runt kvarteret i en liten ort (=stor stad fast liten där) i Kina… det blev rätt långt med ganska mycket panik innan de hittade någon som kunde visa dem rätt.
Ja jag var aldrig orolig att komma bort egentligen, bara surt att springa åt rakt fel håll! Gatorna så här långt upp på nedre Manhattan är ju numrerade, värre blir det ju när en kommer ännu längre ner 😉
En turist ska egentligen alltid ha en karta i fickan. Inte för att använda sig av hela tiden nödvändigtvis, men in risk of vilse är det dels enklare att hitta rätt igen, och dels kan lokalbefolkning hjälpa om det behövs! Mattias har en helt fantastisk kart-app i sin mobil som visar var han är även utan nätuppkoppling. Den hjälpte oss några gånger faktiskt!
Hejja och så grymt bra att avsluta det hela trots ont och trötthet
Va gullig du är, tack! Egentligen är det ju tok-korkat, men… äh nån gång då och då går la bra att va dum 🙂