På väg till jobbet idag hamnar jag bakom fem bilar. Dom ligger förste till siste bil inom hundra meter. Typ. Jag sänker farthållaren till 63 – vi färdas på en 80-väg – men jag närmar mig fortfarande gänget framför. Jag är glad att jag är ute i god tid och har tid med tio minuters extra restid. Men asså… jag vill skrika BUUUUT WHYYYYY!! Men det gör jag inte (ska tilläggas att jag är sjukt nöjd med mig själv!).
Änddock kan jag inte låta bli att sucka. Djupt. Vaffö inte bara köra om? Istället för att ligga fem meter bakom bilen framför? Alternativet är ju att sänka hastigheten och ligga på lagom avstånd till bilen framför. Fast vi ska inte välja Advanced Genius Course direkt kanske…? :/
Alla har ju inte en gasell eller en skillad förare som dagligdags kör på svårframkomliga vägar men avstånd kan man hålla ändå
Haha sötnos! Nämen… alla vill väl komma fram levande? Och som du skriver: avstånd kan alla hålla!
Det är vid sådana tillfällen det gäller att andas luugnt 😉
Kram
Ingela
Ja verkligen! Det är ju ingen idé att hetsa upp sig egentligen, men jag har alldeles för mycket roadrage i min kropp :/ jobbar på att dra ner på pulsen och irritationen dock och det går mycket bättre idag än för några år sen!
Välkommen hit förresten! Kikar gärna in hos dig igen 🙂