…så kan en iaf gå ganska fort! Så det har jag gjort nu ikväll. Med stark mage, korta steg och till Spanarna i P1 på podd promenerade jag efter kvällsmaten ner till havet. Ett friskt och stilla duggregn och för ovanlighetens skull nästa helt vindstilla bjöd kusten på ett magiskt stycke vardag. Tänk att jag har detta bara nån kilometer från ytterdörren. Lyx? Ja!!
Domen hos sjukgymnasten igår var ”ta det lugnt med löpningen just nu” ackompanjerat av en välment men skarp blick. Japp. Jag hajade budskapet. No More Running tills kroppen tillåter. Hur tufft det än var att få och acceptera det beslutet är det ändå på ett vis som att stenen föll nu. Jag kommer inte ha en chans att nå mitt nyårsmål (45 mil under 2015) men jag väntar med att omvärdera distansen tills jag vet vad som är realistiskt. Just nu ska jag ju inte springa alls, och tills jag vet NÄR jag får börja springa… äh, jag får träna på annat vis tills dess. Jag fick också med mig hem ett nästan helt papper fullt av bra men görjobbiga övningar för att få fason på ryggen. Och jag tror jag ska teckna gymkort granne med sjukgymnasten. Lyfta vikter är inte min grej, men motionscykel och regelbundet schema för rehab är nog vad jag behöver.
EmmaLi har haft lekdejt idag efter skolan! En mycket klok och sansad liten tjej följde med och fikade och sedan hem till oss. Planen var Spööökitetsparken, men ett högst nyckfullt väder – ena minuten blå himmel, nästa hagel, därefter blandad kompott av nästan solsken och regnskurar – satte käppar i det hjulet. Så! Kojbygge och lek på eLis rum. Lillasyster fick också vara med, om än hon fick de typiska småsyskonrollerna (ex ”betjänt”), och sen åt dom glass och sen cyklade kompisen hem. Medan Weber stod för matberedning fick jag se en av grannpojkarna skutta runt på andra sidan gatan. Milla ville gärna leka med honom så hon dök i jacka, överdragsbrallor och mössa – ska det behövas mössa i maj?? – medan EmmaLi städade på sitt rum. Såg hur dom sprang omkring och lekte tillsammans, ösregnet föll men vad bryr sig barn i glada kläder om det? 🙂
Jobbhelg stundar. Du som är ledig: njut lite för mig!
Tjenixen!
Hur ser jobbschemat ut för helgen?
Släpar gärna ut dig på 7 km under timmen. Eller 6 om vi ska prata obehindrat. (Senaste turen gick jag på 8:20 per km) klart du kan fixa målet utan löpning, det kräver bara lite mer tid per tur
Jobb hela helgen. Och powerpromenader är också off limits tyvärr 🙁 måste ta det lugnt tills ryggen läkt. Jag traskade runt 9/km igår å det var för snabbt för jag fick galet ont efteråt. Idag var medeltempo 9:19 på drygt en halvmil om jag minns rätt. Det var bättre! Senast jag sprang var det bara ett par km och i 5:40-tempo. Sen var jag en pain för familjen i ett par dar… (jag är odräglig när jag har ont)
Målet är löpning, inte traska. Jag har ett sånt mål mä, lite inofficiellt, men det var just springa som var grejen 🙂
Om du vill promenera bara, utan jättedirekt hastighet, är jag fetpå! Måndag kväll?
Hur lyckas du gå så fort utan att tvingas börja jogga? Det klarar jag inte ens på bandet….
Teknik antar jag? 😉
Jag har längre ben än vad min längd antyder!
Måndag kväll är e date! Med prattempo.
Topp!
gymkort kan absolut vara en ide, men be om hjälp att komma igång, det brukar ingå en pt-timme i kortet. Dina arbetstider gör det ju både svårt och lätt, du är ledig när andra inte är det = gott om plats i gymmet, å andra sidan svårt att få rutin på nånting :-/ Och som du vet tyckte ju inte jag heller att gymma var min grej, jag är nästan omvänd nu 😉 😀
du har ju halva livet kvar, minst, så lika bra att få ording på den där ryggen nu <3
Ja jag skulle aldrig våga ge mig på det utan att få hjälp av min sjukgymnast först! Jag har redan bokat en genomgång, men den är rätt långt fram i tiden. Och just nu får jag ju inte ens göra en situp, typ 🙁
Ang arbetstiderna, jo! Men… vi har fortfarande ett barn på förskolan så jag kan inte direkt utnyttja lediga tiden på det viset. Så länge det går som rehab så kanske det kan gå, men i sommar är extratid stenkört ändå skulle jag tro.
Gulledu! <3 Kan väl säga att jag fick mina första besvär för exakt halva livet sen, och "ordning på" kommer det aldrig bli. Vi med dåliga gener vet att det är en kronisk åkomma som inte kan fås bort, däremot går det att undvika dom värsta skadorna. Å andra sidan skulle jag då få sluta jobba och bara hänga på gym typ. Dvs, inte hållbart för en aktiv mänska 😀