Efter några veckors really down känner jag nu att jag är på väg tillbaka. Långsamt. Det var faktiskt oktoberveckan i Borås som grävde sista spiken som fick kistan att svämma över, och sen gick det stadigt utför. Men nu. Efter några rejält brutalledsna dagar i förra veckan känns det något mer som vanligt. Fortfarande är jag lite slö, och känselspröten är konstant på svaj, men framförallt på jobbet är jag ”gamla vanliga” igen. Idag charmade jag iväg massor av varor och det kändes otroligt bra att få glad respons från trevliga kunder! Hoppas nu detta håller i sig.
Så härligt att höra vännen! Kramar i massor!
Blidde ju inte riktigt så som tänkt.. men nu så… efter nästan en månad till :/
Skönt att du känner igen dig själv. Hoppas att du får en lugn helg och snart en ännu lugnare julledighet där du kan återhämta dig än mer.
Julledighet var fint! Fast dessförinnan inge vidare. Herregud sicken grop jag lyckats gräva till mig själv… men nu äntligen är jag nog på väg upp igen! TACK för omtankar och gulligt skriv!
Jag visste inte ens att du hade en svacka, men jag vet att såna lurar lite här och där för oss alla. Jag har i alla fall lärt mig att njuta av alla dagar som är bra, mer än förr.
Visste inte själv att det var så illa som det faktiskt var… svacka djupare än marianergraven känns det som, men nu vågar jag tro på att jag är på väg upp igen. Jag ska försöka njuta av de bra dagarna. För dom är många dom också, bara att de grå däremellan tar så mycket energi 🙁
Krams!