15.8 – om att snart springa sitt första lopp!?

13.8 - om glammigt lyxliv på östkusten vs blåst och vardagsjobb på bästkusten 🙂
16.8 - om 10000 timmar.

Det är rätt tokigt för jag är inte i fysisk ordning, men är bara en uthämtad adidaströja ifrån att springa Midnattsloppet i Göteborg på lördag!

Spontant, ett par timmar från tanke till betald anmälan, men det är nog snabba ryck som krävs för att inte fundersamheten ska bli tvekan ska bli oro ska bli inte av. Försökte få med maken som sällskap men han var tråkmåns: Du menar springa i Göteborg? En mil, mitt i natten? Och b e t a l a för det?! Inte aktuellt. Nähä.


fotot är visserligen spegelvänt, men här blev det oplanerat mål för löpturen förra söndagen


Buhuu sa jag, textade kvickt frågan vidare och fick napp! Med lite tur kommer jag springa tillsammans med mina två bästisar från förr och det hade varit så skoj! Helt vansinnig startgrupp blev det men det fanns inga platser kvar i den jag egentligen ville ha… så. På lördag är jag officiellt löpare! Om jag är nervös? Enum. Har redan varit på toaletten tre gånger, å då är det bara en kvart sen jag betalade anmälningsavgiften 😀

13.8 - om glammigt lyxliv på östkusten vs blåst och vardagsjobb på bästkusten 🙂
16.8 - om 10000 timmar.
6 comments Lägg till din
    1. Asasköj! Eller asadö’ 😀 Vi får la se! Jag tänkte lägga en länk till en tracking-app så kan den som vill följa eländet när Petra släpar mig runt :p

  1. Haha, din makes kommentar var ju störtskön, lite som jag hade resonerat. Betala för att springa? 😉
    Å andra sidan betalade jag en liten slant för ett mindre event i helgen. Då sprang (!) (nåja, jogga/gick) jag i två timmar. För en månad sedan hade jag inte ägt ett par löparskor sedan gymnasiet. Vill dock betona att jag fortfarande inte ser poängen i att springa bara för springandets skull, det krävs fortfarande någon form av poänggivande kontroller som etappmål…

    Ha så skoj och lycka till!!

  2. Men herreguuu va häftigt! Du kommer att vara så glad och nöjd… efteråt!
    Personligen har jag bara erfarenhet från ETT lopp, och då var jag ungefär (bara några år äldre än du är nu) i din ålder, det var Visp-lunken i början på nittiotalet för sjukhuspersonalen, och vi (personalen på sparbankens sjukhuskontor) FICK vara med! Två av oss var duktiga löpare två var ok… åsså jag😏!
    Vi vann … utklädningsgrenen (vi hade kopierat sedlar, i större storlek, och klistrat/sytt på våra dräkter, prassligt men sniggt!

    Det var stafett och vi skulle springa en km var och jag som brukade kuta en mil på Påskberget var inte osäker på orka, men visste att jag behövde en sansad start för att sen kunna öka och spurta! Jag startade först i vårt lag … min planering var rätt men SÅ blev det inte! ALLA satte högsta fart från början och jag kunde inte låta bli att haka på, jag tänkte att bara jag kommer utom synhåll kan jag sakta av lite, det var bara det att utom synhåll var ca 300m bort och den sträckan i full patte ledde till att jag klykte mig mot, inte första bästa träd för det var upptaget, men 4e eller 5e! sen efter att ha flåsat igång hjärtat tog jag mig i mål, inte sist men svårt nog förlika efterkommande kollegor!
    SÅ varför berättar jag om denna vanära? Jo, det var kul ÄNDÅ, och länge hängde den runda plåtbiten som bevisade att jag varit med dom ett triumfminne på min spegel i sovrummet! …. och budskapet? TA DET I DIN EGEN takt (om du kan) och ha roligt!
    Puss min finaste fisksnutta❣

    1. TACK för historien! Jag har ju hört den förr – typ, fast inte så målande och fullt så avslöjande 😀 – men nog har jag sett den där plåtbiten och med åren förstått att det var nåt speciellt med den <3

      Jag lovar att försöka ha skoj ikväll. Och i n t e köra slut på mig första trehundra meterna! Just nu är jag mest nervös för att ens ta mig till start... men det går la över! Petra är bra att ha med för hon är rätt lugn och sansad och hon kan nog dra runt mig när jag typ dör av andnöd och trötthet! :p

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *