Kommer hem frĂ„n jobbet. Lite sjuk, trött och ledsen men med en underbar sjuĂ„ring i baksĂ€tet som sjunger med i radiodĂ€ngan (”I’m so excited!”). Samma sjuĂ„ring har sĂ„ oförstörd barnslighet i sig nĂ€r hon igĂ„r konstaterade att det Ă€r ”onödigt dumt att köra full fart pĂ„ en gĂ„gata för att skada andra”. Hon blev ocksĂ„ klart besviken pĂ„ tvĂ„ mustanghingstar i BBCs Planet Earth som slogs. ”Varför pratar dom inte bara om saken? DĂ€r Ă€r ju massor av vatten, det rĂ€cker ju till alla!?”. Jag Ă€lskar barns ljuvligt sunda lösningsfokusering. MĂ„nga gĂ„nger Ă€r det sagt; vĂ€rlden vore en fredligare plats om inte vuxna (mĂ€n) satt vid makten överallt…
Sen skulle den vara mindre lÀskig om terrorister (oftast ocksÄ mÀn) lÀt bli att finnas till. Men jag vill ÀndÄ fokusera pÄ det positiva. PÄ att vi stÄr starka mot hat, att vi kÀmpar för omtanke och solidaritet. Jag tror pÄ medmÀnsklighet. Jag önskar barnen hade fÄtt rÄda mer. Jag tycker ocksÄ som dom, men har varken makt eller mandat att göra min röst hörd. Men i det lilla tar jag plats. Och dÀr ropar jag högt att fredlighet Àr vackrast!
<3
âĄ