Försommaren var helt fantastiskt ljuvlig ikväll!
Maken släpade mig ner till havet och runt fästingen och wihoo varenda steg var en kamp men med den låga kvällssolen i mina ögon gjorde det mödan värt! Att allt från ork till teknik kämpade emot får vara okej. T o m vindjackan bråkade och vägrade följa med över huvudet men äh :p vad är väl en långsam trekilometare? Tja. Snigelfart är också fart tänker jag och försöker skaka av mig att ha blivit högljutt utskälld på jobbet. Sånt där äter energi och jag är glad att jag har ett sådant liv att jag inte behöver ta ut min frustration på andra mänskor. Fick mycket omtanke och snälla ord från kollegor men ändå… fasen också. Jag är så ledsen att utan mening ha lyckats göra en annan mänska så arg att hen måste skrika på mig. Jag bad om ursäkt men möttes med iskyla och en i mina ögon orättvis otrevlighet. ”Andas i fyrkant” peppade en annan kund rart men… hur gör en då?