Vi delar dag, USA och jag. Fast det var länge sedan mitt namn uppmärksammades ”på riktigt”. Det är mest mamma som brukar skicka hjärtan å grattisar ❤️
Jag hoppas att USA kan bli great igen. Jag hoppas att detta stora land inser att om en är stor, då måste en vara snäll. Donald skulle läsa lite mer Bamse tycker jag.
Bilderna är från vår Miami-trip i vintras. Trump svor presidenteden under tiden vi var där. Jag känner att det ligger långt bort att göra några fler amerikaresor så länge Trump är president faktiskt. Annars har jag fått blodad tand av det stora landet i väster. Från att ha varit helt ointresserad av att resa dit känner jag nu att där nog finns mycket jag vill se. Och då menar jag utanför de halv-europeiska ställen jag varit på: dvs NYC och Miami South Beach. Ja, jag har svårt för språket. Bräkande släpande och i mina öron inte särskilt vackert. Inte som brittiskan! Jag blir glad av engelska, provocerad av amerikanska. Korkat? Ja. Men jag kan inte hjälpa det. Fast varje gång jag möter en trevlig amerikan (och det är ganska ofta dom faktiskt är det) blir jag förvånad. Men mentaliteten är så vansinnigt långt i från min egen. Att ta hand om sig själv, sätta sig själv först. Jag gillar det omtänksamma, kollektiva. Det vi faktiskt har i Sverige men som inte alltid syns.
Nåväl. Idag är det USAs och Ullrikas dag. Så grattis till oss idag!
Hihi, man skulle kunna kalla den DIN Independent day… fast den inföll ju egentligen (enligt min uppfattning) för två år, två månader och sex dagar sen så det får väl helt enkelt vara din årliga oberoendedag?
Grattis min snuttiga HK!
Ah! Är förti när en blir självständig? Tja! Det köper jag!
Tack mamman! <3
Grattis! Samma sak här, mest min mamma som kom ihåg namnsdagar.
Mitt bloggliv verkar ha kommit av sig helt. Och kanske får det vara så. Dels har jag haft massor av annat att göra (vilket är kul) och dels verkar ingen sakna min blogg (vilket förstås är mindre kul). Men… allt har sin tid. Jag har t.o.m. slutat skriva i 5-årsdagboken, som jag alltid gjort varje kväll sedan -92.
Grattis! Samma sak här, mest min mamma som kom ihåg namnsdagar.
Mitt bloggliv verkar ha kommit av sig helt. Och kanske får det vara så. Dels har jag haft massor av annat att göra (vilket är kul) och dels verkar ingen sakna min blogg (vilket förstås är mindre kul). Men… allt har sin tid. Jag har t.o.m. slutat skriva i 5-årsdagboken, som jag alltid gjort varje kväll sedan -92.
Nu verkar inte din blogg vilja ta emot min kommentar, den säger att jag redan har skrivit detta? Hm…
Hehe…det hade jag tydligen…
Du kunde alldeles utmärkt ju!
Skoj att se dig här, jag är inte heller lika aktiv faktiskt – även om det kan verka så. Jag skriver ett inlägg om dagen men är inte och hälsar på hos mina bloggkamrater lika ofta som jag faktiskt skulle vilja att jag tog mig tid till. Men det är inte lika ”stort” att blogga längre. Jag hänger kvar för att jag älskar att skriva och liksom lägger min loggbok i nosarna. Vissa grejer vill jag gärna minnas och då är det fint att ha bloggen att se tillbaka i.
Tack för grattis också! Glömde nästan det 🙂
Grattis (i efterskott) Ullrika! 🙂