29/9: om mitt obetalda jobb :)

I familjer där en medlem är egen småföretagare blir per automatik hela familjen egenföretagare, det kan alla med småföretag i sin närhet skriva under på :p Det är ett lite speciellt liv som kretsar kring ett helhetsansvar och ett engagemang som iaf delvis sträcker sig förbi det en vanlig anställd sannolikt känner och har – och i vissa fall därför inte heller har möjlighet att förstå.

”Jobbet följer alltid med hem” är en verklighet jag vuxit upp med och något jag därför har haft lätt att acceptera i det liv jag lever nu. Fördelarna med att vara sin egen chef är givetvis enkla att rada upp, men nackdelarna är kanske inte lika uppenbara. Att alltid hamna sist på semesterlistan och att alltid vara redo att ”rycka in” vid oväntad frånvaro är ganska självklart för en chef, men den som dessutom själv äger sitt företag har en extra börda på sina axlar. Det är att aldrig vara helt ledig – näpp never ever helt ledig, det är ett stort ansvar för sina kollegor – som uttryckligen är ens personal, det är att kanske inte kunna ta ut lika mycket lön varje månad – beroende på företagets resultat, och det är att 24/7 vara sitt företags ansikte utåt. Ditt agerande blir nämligen ofrånkomligt ditt företags agerande – och tvärtom. I de flesta situationer blir detta inget problem, och i större städer än vår är kanske problemet ännu mindre, men anonymiteten när en är helt okänd (ex på resa) är såååå välkommen! Ni i samma situation som vår känner säkert igen er? All offentlighet blir i egenskap av dig som företagare, du som privatperson finns liksom inte, förutom bland nära vänner och i verkligt privata kretsar.

Nu har jag lyckan att få båda delarna av kakan. Först och främst är jag ”vanlig” anställd; på en medelstor arbetsplats, i ett förhållandevis stort företag. Där jag har en vardag jag trivs med, arbetsuppgifter jag kommit att bli ganska bra på och kollegor jag tycker mycket om. Jag jobbar till vardags med något jag gillar och jag har lyckan att uppskatta och uppskattas för mitt arbete! På ”fritiden” har jag friheten ett eget företag ger när jag hjälper min man med hans företag (på samma sätt jag i många år tidigare synligt och osynligt hjälpt min pappa på hans företag).

Jag får möjlighet att vara delaktig i hans liv och företag vid både stora och små beslut. Jag får t ex följa med på flera av inköpen och kan vara med och påverka Lolles genom vad de har i butiken. Jag förstår att jag är med som flugviktare, men även en flugviktarassistent blir med åren varmare i kläderna och nuförtiden säljs en del av mina val – även till ordinarie pris 😀 ett stående skämt var annars att jag fick välja en eller ett par plagg i varje kollektion som ”vi kan sälja på rea!”… Men det är spännande att få välja bland kollektionerna och Mattias har med sin långa erfarenhet hjälpt mig förstå vad vi ska köpa och hur mycket. Jag är verkligen imponerad av hur duktig han är på det han gör och jag är stolt över att få stå vid hans sida.

Nå. Frågan ”alla” ställer. Jaaa… min/vår långsiktiga fundering är kanske att försiktigt försöka tråckla mig in ännu mer i den kreativa processen på Lolles, inte bara som idag via ”osynligt” arbete (inköp o annons) utan också via mer osynligt (ekonomi) och synligt (fysiska kundmöten). Men det är väldigt långsiktiga funderingar! Och framtiden är oviss. De absolut största skillnaderna gentemot idag skulle då iaf bli att jag 1) skulle synas rent fysiskt i Lolleskostymen och 2) jag skulle få faktiskt lön för båda mina jobb 🙂