Jobbhelg minsann och det betydde sömn, jobb, vila, mat och sen sömn. I nämnd ordning.
Mitt blåmärke efter katetern i handen är förresten fortfarande högst synligt. T o m en prick efter där röret satt. Och så är handen fortfarande öm. ”Ska det verkligen göra såhär ont?” frågade jag en sköterska på akutmottagningen på internationella sjukhuset i Krabi en liten stund efter att de satt infarten. ”Yes madam! Normal!”, försäkrade hon.
Jag är änna lite skeptisk.
Eftersom det nu är olagligt att hålla i mobilen med en en kör passade jag på att fota framåt när jag ändå stod still och fotade favvobusskuren utanför Göhtriks skola.
Nog syns det i ögonen på mig att jag inte är “mig själv”? Eller tolkar jag saker som inte finns?
Vädret är väldigt sprattligt nu. Ena dagen strålande sol från blå himmel, nästa grått och i en lovikavante. Idag blev vanten dessutom extra luddig när dimman från havet drog in. Vackert!
Och dimman är ett vårtecken jag välkomnar!