Enkelt sammanfattat: mina blodplättar hade sjunkit ytterligare så trots att alla andra värden är bra och att jag faktiskt mår bättre gick jag med på att igår kväll åka till sjukhus. Ensam.
Resan hit gick bra. Chauffören körde fort och kändes ganska säker, men fastän bilen var nästan ny är det verkligen inte samma komfort som vi Volvo-svenskar är vana vid. Jag fick vänta en stund på intaget, fick en såndär infart i handen (som gör ont fortfarande, ska den det?) och dropp (i så låg dos att det knappt gjort nån nytta och som jag nu precis blev av med!). Ingen mat däremot så hela natten var jag asahungrig!!
Har fått ett eget rum som är stort och fint men fy så ensam jag är.
Läkaren var hos mig imorse och han var glad och inte ett dugg orolig. Allt ser bra ut, plättarna är låga (44’) men det är okej. Dock måste jag stanna en natt till för att se så de inte sjunker ytterligare.
Jag saknar familjen och känner att det här är så otroligt onödigt. Hade hellre legat hemma i min egen säng och haft koll på Mattias så inte han blir sämre… Menmen. Nu rätas alla frågetecken ut och jag får en ok-stämpel i ändan när jag lämnar sjukhuset 😁
Vi har fantastisk hjälp av våra vänner från Haparanda. Dom tar hand om barnen på dagarna efter skolan och tjejerna får följa med dom och äta på kvällarna. TACK Johan och Sanna ❤️ Utan er hade vi inte fixat det här!! Även personalen på Lanta Villa resort är rart hjälpsamma. Vill också skicka varma kramar till alla som på mängder av olika vis skickat omtankar, oro och kärlek! Hundratals meddelanden och kommentarer väller in. Det är otroligt vilken energi all vänlighet ger! Och alla ni som erbjudit er komma ner och hjälpa till: älskar er för det 🌸 Eva, du är min bästa vän som direkt kollar upp flyg å allt och meddelar när du kan vara nere hos oss 🌹 vänner som våra är tveklöst bästa medusin!
❤️
Ja NU är det bättre!
💝
Ofattbart att det kunde gå så knas… men vi är på väg tillbaka!
Vi tänker på er, vi fick reda på att ni var dåliga genom Carinas väninna som jobbar på skolan där tjejerna är och vi lider verkligen med er och barnen. Vi önskar att ni får den hjälp ni behöver av vården och att barnen har det okej.
Hälsa vår tjej att hon är så saknad här hemma och att vi hoppas på att ni snart kan komma hem igen. Stora kramar från oss. Petra & Carina
Åååh fina fröknarna! Så himla glada vi blev allihop för era vänliga ord! Även skolan på Koh Lanta skickade styrka och omtankar till oss och det är så otroligt lyckosamt att veta att barnen är omgivna av personer med stora hjärtan och kraft att hjälpa dom genom vardagen! Verkligen TACK!! På så många vis!
ps. vilket roligt sammanträffande att Carinas vän jobbade på tjejernas skola! Milla berättade efteråt att dom tagit selfie och skickat hem till Varberg 🙂 det är stort att barnen lever sina liv utan oss, och sådär lite föräldrasstolthet blandat med nostalgi i det såklart… vad hände med dom små bäbisarna liksom?!