Den svenska abortlagen är inte unik, men den är viktig att värna. Vi har i Sverige idag rätt till fri abort, utan påstötning från sjukvård eller annat håll, fram till vecka 18. Röster höjs ibland att den fria aborten ska tillåtas endast till vecka 12. De flesta aborter sker naturligtvis tidigt i graviditeten, men skillnaden för den kvinna som av medicinska, socioekonomiska, psykiska eller andra anledningar behöver sen abort skulle förändringen bli katastrofal. Mellan vecka 18 och vecka 21+6 tillåts abort endast med särskilt tillstånd av Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen. Fram till vecka 18 är det den med fostret i sin kropp som bestämmer om graviditeten ska avbrytas. Rätten till kvinnans egen kropp är central i denna fråga.
Inför valet om en dryg vecka talar ett specifikt parti om en sänkning av aborträtten. Debatten är ofta hård och stundtals obehaglig. Liksom den kristna högern i USA är det väljare på brunlila högerkanten här i Sverige som förespråkar hårdare abortregler. Jag har själv hamnat i fler diskussioner än en i sociala medier och jag skräms av hur många som tar sig frispråkig frihet att inte bara kritisera en kvinnas fria val kring abort, utan dessutom vill inskränka rätten helt och hållet. Framför allt är det som jag upplevt det män som gapar om ”lösaktiga kvinnor som inte skyddat sig”, att de ”inte har lust att med skattepengar betala abort” och högljutt proklamerar att de ”sätter ett ofött foster framför en [sic: förhoppningsvis vuxen] kvinna” och hennes sansade beslut och fria vilja. Jag kan inte låta bli att undra hur det blir när fostret blir ett barn som blir en kvinna de skulle vilja styra över? En kvinna som kanske en dag behöver göra abort? Men det är en fundering jag håller tyst om i diskussioner med abortmotståndare.
Ja, även kvinnor är abortmotståndare, men liksom i alla situationer med ”besittningsrätt” har jag lättare att acceptera en åsikt från den det faktiskt gäller. Personligen tycker jag det är bedrövligt att aborträtten kritiseras av andra orsaker än medicinska. Den fria aborten är viktig och värd att stå upp för. Det är min absoluta åsikt: som kvinna och som feminist och som sunt fungerande mänska.
Såklart håller jag med! Det finns dock anledning att sansat och utifrån aktuell medicinsk forskning med jämna mellanrum granska själva gränserna. För att förhindra att graviditeter löper så långt att ett avbrytande blir svårt, både ur medicinsk och moralisk synvinkel så behöver vi också jobba bort skamstämpeln så att ungdomar vågar erkänna och få hjälp i tid.
Finns det nån officiell statistik på ålder på kvinnor som gör abort? Kan det vara så att motståndarna mest ser ”25-35” framför sig? Det finns ju säkert även de som är halvvägs in i klimakteriet som råkar bli gravid, jag undrar om det är lika självklart att en 50- årig kvinna ska vägras abort med alla de medicinska komplikationer det innebär för både barn och kvinna?
Ja den medicinska diskussionen är av en helt annan dignitet. Tror att jag nämnde den aspekten i inlägget men jag kanske inte lyfte fram den ordentligt? Det jag är kritisk mot är den lekmannamässiga debatten om aborträtt. En fantastisk diskussion blev det mellan barnmorskan Sofia och Jimmie Åkesson i Karlavagnen häromdan. Eller… fantastisk såtillvida att Jimmie förklarade att han hade respekt för barnmorskans kunskap i ämnet men att den inte ändrade hans åsikt 🙁