Nilla Fischer tog emot Diamantbollen på Fotbollsgalan 2018. Tacktalet hon höll… asså ståpäls av retoriken och ämnet och hur jäkla bra hon gjorde det.
Jag är helt övertygad om att jag kommer lämnas möjlighet att ta del av flera kilometer gnälliga åsikter om detta framöver, men just nu njuter jag bara av hur grymt värd Nilla är sitt pris. Samtidigt gör det självfallet ont i magen att ett sånt här brandtal ska behövas. Att det finns mänskor som kommer kritisera och missförstå. Att det kommer vräkas ut hat och förmodligen hot och att det kommer från män som är en så stor del av problemet att det kunde varit komiskt om situationen varit annorlunda. Jag ser redan skrivna kommentarer av typen ”men dra in lika mycket pengar som herrarna då” och ”kvinnor kan inte bara gnälla, det gäller att ta för sig” och framför allt kommer jag att stöta på oceaner av ”inte alla män”-blaj och jag vet att dom flesta har inte ens lyssnat på talet ordentligt. Dom har inte förstått vad det handlar om. Dom har inte hört att hon inte en enda gång kritiserar någon, hon lyfter och peppar och belyser problemen. MEN! Jag vet att jag inte är ensam om att faktiskt ha lyssnat på hennes ord och förstått vad hon menar. Jag vet att det finns folk (t ex män) som INTE går i försvarsställning utan ropar ”Hurra så jäkla bra sagt!” och jag vet att jag kommer få se jublande, uppskattande, omtänksamma, hyllande, positiva och fina åsikter och tankar ventileras! Just nu är det det här jag vill fokusera på!
Hela Nillas tacktal kan du se här!
PS: Fotot i rubriken är taget av Maja Suslin för TT