Milla älskar sin gymnastik. Vi älskar vår Milla. Vad vi däremot inte älskar lika jättemycket är när gymnastik-Milla står mer på händer än fötter. Särskilt inte inomhus. Och särskilt inte om en uppochnervänd fot passerar ens revben på väg upp eller ner från handståendet… när sådant händer brukar det bli lite paus i stå på händer. En paus som sällan blir långvarig 😀
Idag hade Milla gymnastikuppvisning. I nybyggda hallen Tresteget intill Trönningeskolan samlades inför detta event på läktarna en hel flock föräldrar, syskon, far- och morföräldrar samt säkert övrig släkt och vänner för jösses så mycket folk!
Millas uppvisning var först och dom var såklart bäst! Två grupper samsades på mattan samtidigt (föreställningen var en liten smula för lång ändå) och lite oturligt delade hennes grupp tid med parkour-grabbarna. Detta betydde att jag inte såg knappt nån parkour alls, och övriga åskådare missade nog mycket av Millas grupps fina uppvisning.
Eftersom föreställningen var i svärföräldrarnas hoods bjöd vi in oss på kaffe efteråt. Kaffet blev ett glas vin och kvällsmat och vips gick sista bussen hem! Tur att tjejerna har påsklov nu annars hade det blivit tufft att ta sig ur sängen i tid :p
Mer om gymnastiken då. Jag är – partisk till trots – oändligt imponerad av hur en kan hjula så långsamt att en nästan står still (för att inte tala om det faktum att jag är imponerad till max av att någon faktiskt kan hjula överhuvudtaget!) och jag är så himla glad att vår lilla nioårig äntligen fått plats i en grupp hos Varbergs Gif! Egentligen går hon nog i en lite för ”enkel” grupp, för det som försiggår på vår gräsmatta när Milla och hennes kompisar är där och skuttar runt är lååååångt över vad jag tror dom gör på gympan. Det är bryggor och handstående och försök till volter och rondater och jag önskar hon inte skulle behöva vara självlärd i det här. Men vi får väl se vartåt det barkar. Truppgymnastik är vad föreningen är flitigast på tror jag, och det är kanske det alla börjar med innan de eventuellt väljer annan gren?