Åkullaäventyret häromdan gav kanske lite blodad tand, eller så var det det faktum att kvällstemperaturen var så ljuvligt inbjudande att jag inte kunde låta bli: oavsett anledning tog elvaåringen och jag en kvällspromenad – med korta inslag av jogging – denna underbara försommarkväll.
På spurtlängds avstånd hemifrån finns alltså Påskbergsskogen. Vi avstod från spurt men kunde som hintat faktiskt inte låta bli att jogga lite när underlaget bjöd in till lätta steg. Ett ljusgrönt tak av bokblad är fin omfamning en majkväll när vinden mojnat och temperaturen inte kräver mössa. Och när sällskapet är en liten mänska på väg in i pre-teenåldern med allt vad det innebär av funderingar, frågeställningar och kloka eftertankar blir promenaden både mysig och inte tyst en sekund :p
I själva skogen finns massor av olika träd planterade. Flera av dom har namnskyltar och vi passade på att förkovra oss lite i faunan. De enda träd jag känner mig någorlunda säker på är björk, ek, rönn, bok och lönn. Eller… egentligen är det väl bara bok och svartvit björk jag kan. Och fruktträd. Om det finns frukt på trädet som avslöjar sig… och rönn kan jag också oftast känna igen, iallafall när dom har rönnbär på sig! Lönn, det är väl dom med Kanadalöv? Och som det växer näsor på framåt hösten? Eller vänta nu! Jag kan gran och tall också. Och liguster och taxus. Och enebuske! Men nu har jag kanske lämnat ämnet…? 🙂
Gamla Nöjesparken står i vacker prakt och över Påskbergsdammen flyger skrattmås och strandskata. Vid entrén till Nöjesparksparken fick EmmaLi feeling och gjorde några armhävningar över de gamla kö-staketen 😁
Eftersom jag ligger nåt alldeles vansinnigt efter i min bloggning och liksom aldrig kommer ikapp (idag när jag retro-postar detta är det 12 juni) så får det nog snart bli ett rejält skutt in i realtid. Det är många saker jag har planerat att ta upp och skriva om (orättvisor, aborträtten, vädret o dyl) men jag ska försöka knyta ihop säcken för att repa tag i nosarna. Livet kommer liksom hela tiden emellan och så fort jag känner att jag är på väg tillbaka upp på banan så händer något som sopar undan benen… antingen är det jobb eller vardag eller sysslor eller nåt annat tidskrävande roligt eller tråkigt. Men tjolahopp! Det kunder varit värre!