Söndagen började med regn och en viss oro för eftermiddagsens träff med Millas klass kändes befogad. Inte för att vi är rädda för lite regn, men vi vet av erfarenhet att många andra är det, så risk för manfall beräknades. Men tjohej sprack himlen upp och vips blev det en jättefin, om än rätt blåsig, dag trots allt!
Sommaravslutningsträff för klass 2A men bara ungefär hälften av klassen var där 🤸♀️ Strålande ☀️ blev det ju iallafall vilket renderade glada kids och som alltid är det trevliga konversationer med andra klassföräldrar. Således bidde det ett par typiskt bra timmar på en grymt fin lekplats en junisöndag. En vecka kvar i skolan och hos oss bor nu två spralligt förväntansfulla och blivande sommarlovsbarn!
🎉☀️🌊☔️☀️
På kvällen kliade det av joggingviljan och trots att jag är otränad som få gav jag mig ut på en mycket försiktig runda. Inledde med att gå nästan hela första kilometern men när jag närmade mig barnens skola började benen veva av sig själva. Jag sprang ner mot Ankaret och fortsatte sen längs strandpromenaden. När jag var framme vid Kåsa vek jag av uppåt Sanatorievägen men där sa det stopp. Inte i huvudsak i lungorna märkligt nog utan i ena löparknät som protesterade högljutt. Vänster knä är verkligen inte på samarbetshumör.
🌅
Sen blev det varvad snabbpromenad och jogg men sista intervallerna linkade jag så bedrövligt illa att en kunde tro jag var på audition för Tin Man från Oz. Arg som ett bi och tjurig som mig själv försökte jag bita ihop men insåg att dumheten inte direkt skulle bedra visheten och så då gick jag sista biten från Påskbergsskogen och hem.
Allt som allt fick jag ihop lite drygt 5K på 39minuter, vilket enligt Apple Watch ger en snittakt på 7,41 min/km. Jag är helnöjd med det resultatet! Men att ha ont är för jevla skitdåligt asså 🙁 inser att jag måste ta tag i seriös rehab om jag ska kunna fortsätta ens fundera på att bli en löpare på riktigt igen…