Ja, jag är säkerhetsnörd. Och bekväm. Det ska vara säkert och bekvämt. Du som känner mig vet att jag har helst säkrar upp för att slippa oroa mig. Lita på att saker löser sig är inte min grej. Jag är hellre safe than sorry, eller vad det nu heter?
Efter nästan två år som hästägare, och ett minst sagt skralt uppförande här i nosarna, så är det dags för ett nytt inlägg. Vad passar då bättre än att mixa mina favoriter? Häst, tips och säkerhet!
Hjälm och säkerhetsväst
Upptill har jag en hjälm från Back on track. Jag har provat flera olika och tycker denna modellen sitter bra på min huvudform. Den har mips (ett typ av säkerhetssystem som också finns i bl a cykelhjälmar), en tvättbar ”mössa” inuti och är justerbar i storlek. Säkert och bekvämt. Utan att kosta skjortan. För det finns garanterat mer bekväma och lika säkra hjälmar, men knappast till samma pris.
Den första säkerhetsväst jag köpte var bara en ryggplatta: en modell från Granngården (min finns inte längre, den var en enkel variant som kostade strax under tusenlappen). Inget skydd för revben i denna typ av väst, men ryggen skyddas åtminstone något, och den är tunn och smidig att ha på sig.
I takt med att jag började rida mer ”skuttigt”, t ex hoppning och snabba uteritter, kände jag att det var dags att investera i en riktigt säker skyddsväst. Efter råd från vänner, och en del research, föll valet på Racesafe. Min är enkelt justerbar i sidorna, vilket gör att jag lätt kan dra åt eller släppa ut beroende på dagsform (och klädsel under). Det har tagit några användningar att få den bekväm, men numera tycker jag den sitter riktigt bra på! Den har format sig efter min kropp och känns inte ”värre” att ha på sig än ett par tajta ridstövlar.
Jag använder denna väst utan att känna mig obekväm. Ett riktigt bra betyg för en ”klumpig” säkerhetsväst.
Säkert och bekvämt
Jag är tillräckligt gammal för att vilja ha det komfortabelt i mitt liv. Men det ska också vara säkert. Jag rider ALLTID med hjälm, och nästan alltid med säkerhetsväst. Jag har alltid skor med klack i stigbyglarna och kollar sadelgjord och utrustning så att inga sprickor eller andra olyckligheter kan ställa till olyckor. I stallet har jag numera oftast ett par riktigt bekväma kängor med stålhätta. Detta efter att Ronja en gång blev rädd och i flykten råkade sätta min fot under sin hov… det tog flera månader innan foten blev sig själv igen efter det…
Säkerhet: funderingar
I min generation är det lika självklart att ha hjälm vid ridning som bälte i bilen. Gällande säkerhetsväst känns det inte lika naturligt. När jag var liten/yngre/höll på med hästar förra gången hade ingen väst – förutom vid fälttävlan tror jag. Men dom tävlingarna var på den tiden helt vansinniga och benbrott eller dödsfall var inte ett dugg ovanliga. På både ryttare och häst. En säkerhetsväst hit eller dit gjorde nog knappast skillnad på den tiden? Annat är det idag.
Trots att säkerheten i och runt hästarna är mycket högre numera så är hästsporten ingen lek. Det vi hanterar är ett halvt ton flyktdjur med tydliga instinkter. Under mina lite drygt två år tillbaka i sadeln har jag varit närvarande vid flertalet avtrillningar – varav tre riktigt illa.
Att undertecknad lyckats hålla sig från att ofrivilligt åka ur sadeln ända sen tidigt nittiotal sätter jag på:
- en stor mängd tur
- jag är ganska feg i min ridning
- jag har föräras en oförtjänt bra balans
- en stor mängd tur
Dessutom spelar det faktum att jag spenderat ca 30 år utan häst under mig en avgörande roll i sammanhanget.
Nåväl. Trots att det börjar kännas helt fel att rida utan säkerhetsväst bär det ibland lite emot att sätta på den. Särskilt under den varmaste tiden på året, och den kallaste. Det är svettigt att ha en tjock säkerhetsväst. Och det är trångt att klämma in den under vinterjackan.
Uppblåsbar säkerhetsväst
Jag har sett flera vänner i stallet klä sig i en ”ny” typ av säkerhetsväst. En sån som blåser upp sig, likt en airbag. Smidigt, säkert och bekvämt! Tyvärr också ganska dyrt. Jag har spanat på en sån här ända sen jag köpte min första väst (ryggplattan) efter den första ridolyckan jag var nära. Men priset skrämde. Priset skämmer fortfarande, men nu har jag ändå en sån väst i min ägo.
En snabbt rekad marknad mynnade ut i att det fanns två olika varumärken att välja mellan. Freejump och Helite. Båda dessa tillverkar ungefär liknande västar med samma funktioner. Smidiga och säkra. När det skulle bli dags för köp (på Svensk Ridsport i Kungsbacka som är den fysiska butik närmast mig) stod jag plötsligt framför det faktum att ingen av dessa båda västar fanns tillgängliga i min storlek. Säljaren visade då ett tredje varumärke som jag – som den noob i ryttarvärlden jag är – inte kände till: Cavalleria Toscana. Där fanns en i min storlek!
Västen sitter som en smäck, kostar lite mer, men i slutändan handlar det om så mycket pengar att den extra en eller två femhundralappen inte kändes.
Cavalleria Toscana Airbag: säker och bekväm
Hur gick det då på min premiärtur med nya säkerhetsvästen? Jo.. det kan du kanske nästan gissa?
I give you en bild på mig i den uppblåsta flyt… eh… säkerhetsvästen från Cavalleria Toscana 😁 Det var verkligen onödigt att slösa en patron på mig i detta fallet [pun intended], men skönt att se hur och att den funkar! Avsittningen var nämligen helt odramatisk och jag landade på fötterna efter en riktigt dålig rondat. Men… hur jäkla typiskt är det att jag trillar ur sadeln JUST den gången det kostar mig trehundra spänn (i ny patron)?!
Snabb recension:
Det gjorde inte ont när den blåste upp, lät inte så högt som jag trodde och ingen av de tre hästarna som var med blev överdrivet skrajsna. Möjligen blev Ronja lite extra rädd, hon fick ju smällen nästan precis vid örat eftersom jag hoppade/trillade av snett framåt över hennes hals. Fast mest undrade hon nog vad jag höll på med.
Västen sitter bekvämt på och är inte i vägen i ridningen. Jag har strl M på min och drar i vanliga fall 38–42 beroende på varumärke, passform och plagg. Jag är 161 cm lång, och denna skulle enligt storleksbeskrivningen därför vara för lång för mig, men den sitter bra ouppblåst och funkar fint som uppblåst.
Byte av patron och tömning av luft gjorde jag enligt googlad instruktion. Tillverkaren själv är lite snål med instruktionsvideo, men jag hittade från annat håll. Det tog lite tid och var lite bökigt att tömma ur luften, men första gången är väl alltid den svåraste när det gäller sånt här? Eftersom det handlar om säkerhet vill jag ju absolut inte göra fel, så jag var kanske lite onödigt noggrann!
Denna typ av väst är INTE lika heltäckande som en klass 3 ”tjockväst”. T ex skyddar den inte revbenen, och skulle jag få hästen över mig håller den inte för den tyngden. Men som ett smidigt, säkert och bekvämt skydd du inte behöver känna dig klumpig i är denna typen av säkerhetsväst SUPERBRA!
Har du några frågor gällande min utrustning är det bara att ställa dom i en kommentar! Jag svarar så gott jag kan och med den empiriska kunskap jag har.
Kom att tänka på dig, din blogg och Varberg typ igår, och nu inser jag att du bloggat! Kul att se att hästlivet fortsatt. Hoppas att allt är bra med dig 🙂
Meeen!! Kan inte fatta att jag missat att svara på denna kommentaren :/ förlåt!! Allt fint med mig – nu.. det har varit lite struligt i vinter – och hoppas du mår fint också!
Idag funderar jag på att blogga lite igen, så kanske får du tillfälle att tänka på både Varberg och mig inom kort?
Kram!