När vi ätit frukost i torsdags morse ville jag gå ner till stranden lite för att fota med min lensball. Milla ville hänga med och höll mig sällskap medan jag räddade runt och fick små stickiga bränningar av glaskulan i handen (stark sol genom tjockt glas blir som förstoringsglaseffekt tydligen).
Sicken morgon!! Vindstilla. Varmt. Vackert. Jag fick nypa mig i armen när det ljudet från vågorna som sakta rullade in över klapperstenen var det enda vi hörde.
Stilla morgon över poolområdet mot huvudbyggnaden (kl 7:56)
Morgonvy från gräsmattan framför vårt hotellrum 
Stranden nedanför vårt hotell, vy norrut (kl 9:28) 
Morgonlugnet på stranden (kl 9:30) 
Att vädret var sådär alldeles ljuvligt perfekt gjorde att jag gav upp fotograferandet (kommer visa på varför i ett framtida inlägg på) och spontant skuttade i plurret istället. Eftersom jag inte är nån förtjust badare förutom i hav varmare än 27 grader blev både barnet och jag förvånat. Men jodå! Ibland får en feeling!
Morgonhav (kl 9:48)
Av med klänning och… 
…skor och plums i morgonvattnet! 
Milla fotade mitt vingliga stapplande ner i vattnet 
Jodå! Jag kom i!
Å då blev Millan avundsjuk på mig i vattnet (jag hade ju bikini under min klänning men hon hade vanliga kläder) så hon sprang upp till rummet och bytte om. Och ååååh sicken fin stund vi fick tillsammans i vattnet!
Millan… 
…hämtade… 
…badkläder!
Fotobomb från vattnet
Det blev ett tufft urval bland alla fina foton. Även om jag förstår att det är svårt att tro att jag faktiskt valt bort en hel bunt… det bidde ju rätt många kvar 😀
Älskade lilla unge… 
…poserar glatt för kameran! 
(kl 10:13)
En nästan perfekt morgon
Utifrån förutsättningarna blev det en alldeles magisk morgon. Morgontrötta som vi är hemma, lika morgonpigg är jag på resa. Vi hade hunnit både frukost och fotoshoot/morgonbad och klockan var bara strax över tio. Hade det nu inte varit för älskade lilla EmmaLi och hennes orättvisa sjuka så hade det här varit en helt perfekt dag.
Milla skickar kärlek till sin syster som ligger i rummet precis vid henens handformade hjärta!
Men sjukdomen då? Jo det här med matförgiftning på semesterresa är rätt ovärt. Mer värt då är att det verkar gå förhållandevis bra: vi andra har änsålänge klarat oss. Men det är såklart attans jäkla surt ändå att det skulle bli såhär. Och den ussliga sover och sover så hejdå roligt höstlov för henne. Trots det: vi kunde faktiskt ha haft det mycket värre. Nu gör vi vårt bästa för att tanka solenergi och försöka fokusera positivt. Vädret är ju fint! Och vi är lediga och tillsammans! – om än 25% av oss är tillsammans på egen hand (ihop med en av oss vuxna på pass precis i närheten) ❤️