Vi skulle haft middag med fyra gamla vänner ikväll. Så jäkla kul! Men, eftersom vi bokat ett datum mitt i årets värsta sjukdomsperiod tvingades vi med kort varsel fått ställa in. Inte för att vi är sjuka, utan våra gäster. Jaha. Då får vi hitta ett annat datum såklart! Det är ju inte värre än så (kan en ju tro). Tycker synd om Mattias bara, som igår spenderade bokstavligen hela kvällen att förbereda kvällens förrätt. Kokat fond på hummerskal å allt till en redigt smarrig hummersoppa.
Men. Det var tur att vi ställde in idag. Och det där med “är ju inte värre än så” fick jag kvickt äta upp.
En hummersoppa i fara
Jag skulle nämligen nyss släppa ut ena katten (som jag av nån anledning har jag lyft upp, hon har ju fyra egna tassar?) på altanen. Hon är rätt “kraftig” så det är mycket katt att lyfta. Nå. När jag står i dörröppningen med Katten Jansson i famnen upptäcker jag till min fasa att hon är på väg att hoppa RAKT NER I LÅDAN MED HUMMERSOPPA som står där på trallen.
Ser för mitt inre skenande bilder av hur kastrull och soppa och papplåda och katt i olik konsistens men stor mängd fördelar sig över hela altanen, och hur mycket skäll jag kommer få och hur mycket det blir att städa… så med en snabbhet som gjort vilken random katt som helst imponerad hinner jag förflytta Janssons vikt (läs: enorma vikt) något snett utåt framåt i exakt samma ögonblick hon tar sats för att hoppa iväg och precis när hon flyger genom luften då… då hör och känner jag i samma sekund… PANG skriker ryggen och nu står jag här och hyperventilerar med våta kinder och ett ryggskott från helvetet.
Lyckligtvis är Milla hemma och kunde hjälpa sin ömma mor andas, stänga altandörren och förbanna fan å hans faster som fick mig lyfta katten in the first place.
Var är soppan?!
Och vet ni vad? Allt var helt i onödan FÖR LÅDAN VAR HELT TOM!? Vart soppan tagit vägen, jag är säker på att Mattias ställde den där igår kväll, vet ingen. Jag hoppas tjuven som stal den får ett värre ryggskott än mitt, och väldigt ont i magen av oredd hummersoppa. Dessutom försvann den i min favoritkastrull.
Jag är sur. Och ledsen. Och har extremt ont.
Men glad att inte behöva ställa in ikväll enbart pga min egen klantighet iaf! Eller… “glad” är väl rätt ord kanske. För så värst glatt är det ju inte alls i det här eländet!
Bild på Katten Jansson bifogas. Hur soppan ser ut kan jag tyvärr inte visa eftersom jag inte vet var den är…