26/4: om vår ponny-måndag med atschoo

18/4: om en tjugoförsta förlovningsdag!

Måndagar är numera stalldagar för Milla och mig! Oftast allra bästa dagen i veckan i mitt tycke. Mer mys än att sniffa ponnypäls med sin dotter kan en gammal hästtjej inte riktigt tänka sig!

Eftersom stallet vi hänger i är väldigt litet (tre hästar, två ägare, en medryttare plus oss) kunde vi med lite förberedelse reka så vi hade hela stället för oss själva. Ingen risk för virussmitta alltså, trots snor och host och atschoo hos den minsta av oss och huvudvärk och lite halsont på den större av oss. Idag har vi förresten fått virusatestsvar. Det var negativt, vilket alltså är positivt. Märklig paradox det där :p

Såhär gick det till när vi blev med sköthäst

Sammanfattat var det såhär: I vintras körde vi till Stockholm för inköp. Bil kändes tyvärr säkrast, trots att vi av dubbla anledningar annars älskar att åka tåg. Eftersom 50% av hushållets kids just då hade distansundervisning behövde vi bara be om ledigt för den halvan. Den andra kunde ju gå i skolan precis som vanligt; fast i en mysig alkov på ett hotell vid Brunkebergstorg istället för hemma i köket!

Vid en paus ovanför Vättern, tanka bensin och underskön utsikt i svidande iskyla och strålande sol, såg jag att jag fått ett meddelande från en gammal kollega och vän. Hon hade fått nys på en ponny som behövde en medryttare och hon tänkte genast på Milla (och mig). Snacka om bästa meddelandet på hundra år och jag fick virtuell bita mig i fingrarna för att inte genast svara ”JAAAAA!!! VI VILL!!!”… Istället skrev jag nåt lite mer sansat, i stil med ”Oj va skoj! Och va glad jag blir att du tänker på oss!”.

För att göra en inte särskilt lång historia kortare så blev vi godkända i stallet och därmed alltså med sköthäst. Wiii!!! Stallets tvåbeningar tyckte att vi skulle kunna rida ponnyn båda två. Ponnyn vi är medryttare på är en gulfärgad Connemara i lagom storlek, med perfekt lynne och klok ryttarförståelse. Att kalla det barndomsdröm att få ”dela” häst med sin dotter… det är ingen överdrift. Det kan nog alla som en gång i sin ungdom hängt i stallet intyga!

Dutchess och Milla

Utan att skryta så har min lilla elvaåring en naturlig fallenhet för det här med att sitta till häst. Trots att hon inte har någon ridvana alls, mer än två terminers superbra hästskötarkurs på Stättareds 4H som jag till min förtjusning lyckades få in henne på. Antagligen med en underförstådd tanke att…? Äh, du vet 😀 Nåväl. Trots den där avsaknaden av ridvana och kunskaper, för det kräver faktiskt lite mer än balans och mod att få ett halvtonsdjur att röra sig på det vis en föredrar, så imponerar hon på mig.

Okej, jo jag är partiskt, men hon har utvecklats enormt och med en kroppskontroll en annan varit glad för att besitta hälften av så är hon otroligt bra på att ta instruktioner. Efter några månader kan hon nu: mocka box, fixa mat i rätt proportioner, hämta ponnyn i hagen själv (fast i måndags fick jag följa med och vara stöd för ponnyn var lite charmigt busig), borsta, sköta om (inkl kratsa hovar om det inte sitter för hårt), tränsa, sadla (fast jag hjälper att dra sadelgjorden det sista) och sitta upp själv med hjälp av en pall. Och allt det på en ponny som är lika hög i mankhöjden som hon själv över havet!

Milla och Dutchess

Nu bilder då!

Ponnykärlek med mersmak!

Jahaja. Nu har vi ju ett litet problem. Det är vääääldigt mysigt med häst och att kunna dela den med sin yngsta dotter. Fördel kort i rocken, check! En konsekvens av detta myset är att jag nu i smyg surfar på Hästnet. Tur då att alla vettiga hästar i ponnystorlekar kostar som en mindre bil av bra sort. Men titta, det får en väl?

Sen är det så att eftersom vi trivs så otroligt i det stall vi är nu, med goa hästar och en helt fantastisk inställning till ridsporten (mindre yta, mer kärlek) så har jag inte bråttom att hitta nåt eget. Och det här är ett riktigt bra sätt att komma tillbaka i sadeln igen! Jag har våga mig upp på ryggen och jaa… det är som att cykla. Eller… lite mer svajigt och oberäkneligt än det ju att rida en häst jämfört med en cykel. Men själva kunskapen. Den finns där liksom. Och kärleken och lyckan i att sniffa hästpäls!

TACK alla inblandade (hästägare Karolina, gamla kollegan och vännen Madelene och stallägare Pernilla) för att vi får hänga med er i hästarnas sällskap. Ni är bäst och ni gör mig lycklig en gång i veckan – och mer. Jag har nämligen fått lov att sköta Dutchess lite på egen hand tillsammans med Madelene och trots att kroppen skriker och jag nog pajat mitt knä lite för mycket vid första uppsittningen (inblandade fysioterapeuter viskar om meniskskada) så är det värt alla krämpor i världen! Typ.

Pssst…

Om en liten stund fyller jag förresten år! På önskelistan står en egen ponny! Fast redan nu vet jag att det bidde inte det, utan en heldag med jobb istället 🙂 Vi ska nämligen ha en Digital After Work på Lolles och tjohej det kommer bli asagobbaball! Häng på vettja! Kostar inget och du får se min nervöst spralla framför kameran ihop med Mattias & co! Kan väl vara värt 90 minuter av din lillördag?

Tjenixen!

PS. Nu bidde det sådär långt igen… ska göra mitt bästa för att hålla fingrarna i styr men de bara flyger över tangenterna som hade de ett eget liv!

18/4: om en tjugoförsta förlovningsdag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *