Det blir ljusare och ljusare för var dag nu och jag tycker det känns som mer dag och mindre mörker för varje vecka. Ändå är det så inihelskotta luddigt och grått och jag anar att det är mer mitt medvetande än naturen utanför som spelar mig ett spratt. Det är så vansinnigt mycket på jobbet, neddragningar och annan frånvaro ger mer jobb på färre personer. I förmiddags drog jag runt butiken själv medan de övriga två kollegorna tvingades vara klistrade på sina positioner i kassan och kundservice. Det var kunder och varor från leveransen i salig blandning och jag fattar inte hur vi roddade det! 7 pall fick vi ut innan lunch! Det där är självfallet inte hållbart i längden och jag kanske måste lära mig att inte ta på mer än jag faktiskt behöver också. Men, mitt kontrollbehov gör mig till en sån som försöker fixa och vara omtänksam och rodda kompletta lösningar så när jag själv faller emellan för att nån annan inte roddar för mig… då tar det i såna här situationer extra hårt.
Nu är det iallafall helg och jag skakar av mig jobbet för känslan av familj, skräpmat, rom och kaffe och imorgon kväll middag för min galet pigge farfar som fyller 97! Tänk att vara tre år från hundra och för pigg för att få bo nånannanstans än hemma!? Han är på flera vis en väldigt imponerande person: han har en fin humor och jagar inte upp sig småsaker sådär som dom som blev vuxna under ett världskrig automagiskt verkar ha fått med sig.
Glad helg önskas alla!