eftersom vi redan i vintras bestämt att vi, trots våra från SvFF eller FIFA noll fådda tickets, skulle visitera berlin den 15 juni var det en lyckans vift-med-trollspöt-fe som gjorde att vi "slapp" se matchen på storbildstv:n framför brandenburger tor. från början var ju vår plan helt enkelt att (som de flesta av er säkerligen redan vet) på vinst eller förlust surra sverigeflaggan på ket:en och dra söderut: söka spänningen, sörpla tyska pilsner, njuta av semestern och insupa den vibrerande vm-atmosfären. historien blev alltså lyckosamt en annan. en helt annan. och denna kom att rista sina minnesbilder djupt i deltagarnas näthinnor. givetvis fick vi spänningen, pilsnern, semestern och atmosfären. men vi fick nåt mer. nåt ogripbart. vi fick glädjen. vi fick känslan av tillhörighet. med risk att låta som en fanatisk galning vill jag säga att vi fick se den svenska själen när den är som vackrast. när underbara ljungbergs huvud gav bollen nätkontakt försvann all sans från de femtiotusen blågula och jublet steg mot den ljumma himlen. efter 88 timslånga minuter fick hela dagens upplevelser sin mening. antiklimax vore en underdrift. äntligen knöts paketet ihop. spiken slogs i kistan, cirklen var sluten, rättvisa skipad å alla annars medelmåttigt fåniga metaforer kändes plötsligt alldeles självklara. vi älskade livet. eufori i sin renaste form. – fortfarande får både jag och mattias stå-päls när vi tänker tillbaka på vad vi fick uppleva.
den här resdagboken skapades till stor del i efterhand. vill du ändå ta del av våra känslor, skriftligt och bildligt, går det alldeles utmärkt! det enda vi önskar av dig i motprestation; njut med oss 🙂