Warning: Attempt to read property "ID" on string in /home/lolleshe/ullrika.se/public_html/wp-content/plugins/wp-post-navigation/wp-post-navigation.php on line 31
gången är alltid den svåraste sägs det, men jag är inte så säker på det.
häromdan satt vi i soffan å tittade på nåt kasst program (prison break eller nåt) när vi båda två plötsligt insåg hur det låg till: visst hade vi blivit lyckligare människor av att ha en platt tv på vår vägg? varför hyckla; pengar är lycka. eller nähä. hellre fattig å hungrig än fet och platt-tv-innehavare. ja jag vet inte jag. det är kanske inte riktigt så enkelt. det är så mycket mer. inspelningsbar hårddiskdvd till exempel. å förstärkare med åtminstone 5.1 ljud. fast var tusan skulle vi gömma basen? stor å ful å säkert i vägen varhelst vi gör av den.
en annan sak vi diskuterade häromdan var lite politik. det var nog förresten igår när vi druckit upp den där gamla tetraboxen å svärpäronen gått hem. det är väldans va klok man blir av lite vin? i alla fall förundrades vi av alla korkskallar som får för sig en massa dumheter som dom sen går å inbillar sig mer och mer å till slut finns det inget verkligt kvar i deras verklighet. t ex såna som tror att skandia-chefernas bonusar betalas av skatter? eller såna som gärna kräfver av andra det de själva inte orkar göra, jaga sponsorer i små idrottsklubbar till exempel. "du kan la använda alla dina kontakter för å få fram lite kosing". svarslös i detta läget, men det givna svaret borde givetvis va "varför ska jag utnyttja mina kontakter för att du ska få *** [här är det alltså själva sportandet som syftas till] gratis? det vore väl smidigt för dig att jag löser dina tävlingskostnader, men nu är jag trött på det. i alla år har jag jagat och tiggt och bett och betett medan du bara gått på dina subventionerade träningar och tävlingar å sen gått hem. nu är det slut med det". men det här är sånt som aldrig sägs. istället blir det "visst. ska se vad jag kan göra". kasst är det.
det vore ingen överdrift att säga att folk blir latare och latare. gräsklippare som klipper själva, dammsugare som suger själva, kaffemaskiner som fixar nybryggt kaffe på morronen själva, intelligenta kylskåp som fyller sig själva. det sistnämnda finns det förresten folk som är duktiga på själva. inte handlandet menar jag då, utan själva fyllandet. av sig själva mestadels. det är väl bra konstigt att folk ska bli så jämrans fulla jämt. inte blir man väl gladare av det? iaf inte dan efter. å iaf inte om du varit i närheten av mig dan efter. då är det jäklar ingen som är glad av det jag druckit dan innan. det kan jag lova. å så blir det en sån väldans massa disk också. hur mycket disk kan det egentligen bli av en liten middag? vi har nog för litet kök. å för få städerskor. men alldeles lagom med tallrikar. hade vi haft fler hade vi troligen aldrig kommit oss för att diska. hade ju liksom inte behövts. en korridorskamrat till mig från tiden i lund försökte införa papptallrikstvång under sin städvecka i köket. några av oss miljömedvetna motsatte oss detta å det kraftfullaste. miljön är viktig. plus att vi inte ville missa glädjen att få se kamraten våndas i diskbaljan.
min bloggoskuld är nu strax tagen. givetvis dabbade jag till det och hälften försvann. inte blir det lika bra andra gången som första. iaf inte om det ska skrivas om från minnet. men det får duga. är ju ändå bara för mig själv att läsa (kan aldrig tro att nån annan hittar hit!).
förresten börjar jag bli väldans hungrig nu. å snart börjar csi. får väl duga å titta på det på den lilla gamla tjocka tv:n. eller vadå gammal. inte särskilt. inte jämfört med det mesta andra i vårt lilla gamla hus. skulle väl vara kylen då… å vaddå liten. inte särskilt det heller. men tills tomten eller trissgudarna står oss bi får vi nöja oss med detta. 42" är väl förresten helt galet stort. men helt galet snyggt. å hade gjort oss helt galet lyckliga. *övertygad*
tjinixen!