vi drog igång projektet i norra delen av huset (läs: kök) har det kännts lite osäkert. trots att både jag och tis haft bra koll på vad som ska göras, och i många fall också hur, så har människorna vi omgett oss med varit en smula.. typ, tvärtom. det är först nu, när vi fått tag på en "riktig" snickare som dels vet vad han pratar om och dels funkar som bästaste problemlösaren som det känns tryggt. han hjälper oss reda ut de gropar vi med god hjälp från t ex peter fallit i, och han sprider ett lugn och ett kompetensförtroende omkring sig som lugnar åtminstone min oroliga själ.
allt har som sagt inte gått som smort (har tänkt återkomma till de galenheter som visat sig uppstå pga tidigare klantigheter, men det kan inte bli idag eftersom min buss åker till mitt jobb om en dryg halvtimme). imorse dök det så upp ytterligare två möjliga magkatarrsgivande bidrag men guldsnickare mats lugnade stormen och magsyran återgick till normal nivå igen – en nivå som för övrigt är konstant fel/sur/hög eller hur man nu uttrycker sig 😉
allrakäraste mamsen var här igår å tittade på och uppmuntrade köksframfarten. hon åker till irland på lördag och ville spana lite nu innan för att kunna skapa sig en före- och en efterbild! kul att få lite positiva ord, och så fick jag gnälla av mig lite också och det är alltid skönt!
tjinixen!