som pågått ett tag var natten till idag tillbakarockadad och vi sov som små grisar! mellan halv tre och halv åtta, då vi väcktes av ugnsreparatörerna med ilsken telefonsignal, snarkades det för fullt. jag och eLi sov sen en dryg timme till medan mallís gick upp och tog emot garantifixare och sextiokilosugn.
bäbis och föräldrar fick sedan frukost och liten e var rätt nöjd och glad fram till elva minuter över tio. efter det grät och skrek hon mer eller mindre konstant fram till klockan ett – med pauser för försök till matning (lönlöst, hon mumsade visserligen en smula men det hjälpte föga mot magknip. vi har återupptagit bekantskapen med miniformen. ska se om det kanske hjälper). alltså, efter lunchmatning blev det en nöjd, glad och lagd bäbis vilket passade fint med tidpunkten för vilken barnets fader kom hem för att gosa på och avlasta psykiskt utmattad moder. efter detta har bäbin (gifvetvis) varit nöjd, glad och lagd nästan hela eftermiddagen. detsamma gäller för ömma modern som slocknade som en vedbit med huvet vid fotändan av sängen och stensov i över en timma. inte för att jag nu känner mig nåt särskilt utvilad, men det är jag nog – jämfört med hur jag varit osövd?!
nu ikväll har tis och eLi varit ute på matköparpromenad. de kom alldeles precis hem, och när de stod i trädgården på gräsmattan utanför kunde jag genom den öppna altandörren höra att hon var en snuttbäbi. napp och emmali är bästaste vänner! eftersom hon inte är så kinkig på vilken napp (det går att stoppa in vad som helst i munnen på henne) har vi nog mer tur än somliga andra som har bäbisar mer godkänningsselektiva. nåväl. snuttbäbis till trots: så fort hon kom in blev hon en gråtbäbis igen… försöker med mutmat. hoppas det kan hjälpa!
tjinix.