idag var förresten en tung dag på jobbet. inte så mycket kunder, men de som var där var till hälften knäppgökar. trött som tusan är jag också efter att igår har sovit flera timmar på eftermiddagen och därefter givetvis inte kunnat somna ordentligt på kvällen. somnade tidigast halv två (då stängde jag av iPoden med stieg larssons luftslottet som sprängdes – för övrigt en vansinnigt spännande bok. reine brynolfsson gör dessutom halva jobbet med sin uppläsning! tacka vet jag skådisar som kan läsa utan att det blir fånigt eller överdrivet!
var och klappade och pussade på lilla katten missan igår. oj så skruttig hon är.. kändes jättejobbigt. hon kan knappt äta och är tovig och smutsig och även om hon är lika mysig som vanligt och spinner och gosar så är det hemskt att hon fått bli sådan. är såklart lite lessen på dom hon bor hos, tre vuxna människor ser henne varje dag och ingen gör något. till slut ringde mamma til mig, och det var väl för att få hjälp att besluta om hur det skulle göras med lilla gamla missakattens lidande? försökte få tag på de djursjukvårdare jag känner och fick kontakt med först den ena – som har semester – och sen den andra. vi konstaterade ganska snabbt att det är njurarna som gett upp på det lilla ynkliga månsdjuret och då är det inte mycket att göra åt. snyft. och givetvis är kommande vecka fullbokad för mig. det är först på torsdag jag är ledig och kan komma ifrån. men på onsdag kväll kommer k hem till oss. pratade med mamma och pappa nu ikväll och pappa vill som vanligt inte ta i nåt som är så jobbigt som det här. han försöker övertala att hon inte är så sjuk osv, men det handlar ju bara om att skjuta upp alltsammans. kattstackarn svälter ju. jag tycker också det är otroligt jobbigt, och jag blir tårögd bara jag tänker på att min lilla gosa inte ska finnas mer. menmen.det är lätt för mig att vara dömande. givetvis är det inget lätt beslut att ta, och det är kanske lättare att strutsbete sig.. i vilket fall var det både skönt och jobbigt att komma hem till mina egna små pigga månsar igår eftermiddag. jag lovade mig själv att aldrig låta någon av dem bli så skruttiga som lilla sötaste-brunspräckligaste-katten-i-världen mi… om ingen har något emot det ska hon få vara lagd i trädgården i närheten av stackars lilla mistyn.
all denna sorg tar på krafterna och jag blir stingslig och lessen. samtidigt som jag vet att missan haft ett bra kattliv med mycket kärlek och stor frihet och att hon är färdig med sina äventyr känns det otroligt jobbigt. döden är alltid som en smärtsam men nödvändig medicin. en sjuk människa, eller ett sjukt djur, lever inte ett drägligt liv. och när det gäller djur har vi faktiskt möjligheten att avsluta plågan. eutanasi är ett känsligt ämne. jag är av den apsoluta åsikten att vi ska ta vara på den chansen. det känns oerhört hemskt nu när beslutet väl är fattat, men samtidigt är det på nåt märkligt vis en lättnad.
nu ska jag nog va lagd. är trött som tusan. ska lyssna på mig bok också, troligen tills jag somnar. ska sova gott och drömma om lilla missan när hon är ung och frisk och skuttig och underbar! det är ju så jag kommer minnas henne!
tjinixen.
ps. real madrid har just tagit ligaguldet. kul för dom.