julafton

är 99 dagar bort. undrar hur det blir i år? det är mycket som är annorlunda…

jobbat idag. regn ute och grått inne. huvudet känns som inbakat i ett luddigt vadd. nossprayen jag tvingas använda på nätterna (vaknar alltid minst en gång av att det är totalt andningsstillestånd) gör min hals helt märkligt tjock. när jag vaknar är det liksom ett lager tjockt nånting som inte försvinner av varken spott eller svälj. antar det är resterna av snarkat snor som glidit ner och lagt sig tillrätta. obehagligt är det iaf.

jobbet ja. på vägen hem, fyra kilometer från ullared, precis när mattias har ringt mig, händer det jag oroat min själ för: bilen börjar hosta. på EXAKT samma vis som förra gången. jag svär ganska upprört men eftersom jag vet att jag har femhundra meter (varav fyrahundrafemtio i nerförslut) till ett mycket bra ställe att stanna på är jag faktiskt inte särskilt oroad (bättre att stanna nu än att fortsätta på chans och sen kanske tvingas ställa mig i ett dike på den på sina ställen übersmala hundrafemtiotrean), desto mer ont i magen-missnöjd. typ. VARFÖR??! vad har vi gjort för ont? mjau!!! morr spott och fräs.

jivetvis en smula upprörande att tvingas göra en olaglig vänstersväng in på rastplatsen – som ligger väldigt vackert intill sjön svarten – men jag hoppas jag har laga förfall. retsamt i vilket fall att stå där med nosen åt fel håll och veta att bilarna som passerar tror att jag är en samvetslös idiot som inte bryr mig om trafikregler… nåväl. stänger av motorn, som vibrerar även på tomgång nu. fundering och slutligen kontakt med bärgare och tja, nu sitter jag här i vardagsrummet och tittar ut på en morkullegata utan ket på. kostnad? jo det är klart. men kanske blir det backjobb på det här? är ju precis samma fel som sist. bärgar’n (utan vallen) som fick höra motordarret när jag körde upp på rampen grimaserade igenkännande och sa "det här har jag hört förut på awd:sar" (okej. han sa inte awd:sar, men typ. och det är inte läge att inte använda gulliga uttryck nu. jag är missnöjd och lessen juh..). "det har nåt med insprutet att göra". aha. precis vad jag anat hela tiden. det har ju känts som soppatorsk ål ölong?! 

jag är alltså, underligt nog, inte alls lika hopplöst förtvivlad som förra gången. nu vet jag ju vad som är fel. och vi är inte heller lika tröstlöst beroende av bilen som sist den gick sönder. många av problemen vi hade då håller på att reda ut sig: köket börja ju för bövelen se ut som ett kök nu! vidare, de flesta ärenden vi planerat göra är gjorda och bekvämligheten att ta sig till jobbet med bil kan jag leva utan. hrmpf. lär väl återkomma i ärendet. härdade som vi är både jag och min älskling kän(de)s det här mer som ett ‘jaha’ än ett ‘fanjävlaskitbajsdunderdumt’. det ska mycket till för att vår värld ska ruckas nu alltså… 🙁

just pratat klart med lerumsbästisen i telefon. var länge sen senast (glömde ju pinsamt nog bort att ringa henne på födelsedagen..). hoppas vi hinner träffas mellan färdigt kök och kläckt bäbis. bjuda på middag kanske! för jo, jag ser nästan fram emot att få röra i grytorna igen – en känsla jag nog inte riktigt trott att jag nånsin skulle känna 😉

jösses! höll (mitt i all ket-misär) på att glömma berätta om hur fint min bakisnos gjort här hemma idag! han är den apslut bästaste alla kategorier!!

jump i badkaret nu.

tjinixen!

ps. jo just det ja. fotsvullenheten har gått ner en smula. det är bra!