nittiosju

procent av alla tåg kommer fram i tid, meddelar statens järnvägar.

 en artikel i dagsens göteborgspost behandlar stadsjeeparnas vara eller icke vara. tydligen roar sig (unga?) miljöaktivister med att nattetid släppa ut luft ur däcken på suv:ar parkerade runtom i stan. detta fick artikelförfattaren att lite fyndigt benämna aktivisterna punkare. kul! själv hade jag dragit det lite längre och kallat dem punks. fast det är kanske over the gräns? 🙂 hursomhelst. i mina ögon är inte största miljöproblemet på bilfronten en bensinslukande men i övrigt klokt körd bamsebil utan alla gamla skrothögar som fortfarande rullar omkring på våra gator och vägar. dessa, och all hysterisk latmaskskörning av typen ta-bilen-till-stan/affären/jobbet/festen-fast-det-egentligen-skulle-gå-fortare/vara-bättre-att-cykla-gå-eller-åtminstone-åka-kollektivt-taxi-eller-kommunalt, är galet mycket värre än suvarnas många gånger något försiktiga framfart. men. det ena förtar inte det andra. bensinslukare är kassa, oavsett modell. det jag menar är att det hänger mer på personen bakom ratten än på fordonet som sådant. tyvärr verkar det dock för aggresiva aktivister lättare att ge sig på de penningstinna framför de i många lägen verkliga bovarna. det framgår nog med mycket stor tydlighet vad jag tycker om det.

kom på att jag nog glömt redovisa kändisstatus på vår stockholmsresa? det blev ganska mager utdelning faktiskt. i möbelbutiken "nordiska galleriet" på nybrogatan (har tidigare refererat till denna som nåt i stil med "nordisk möbeldesign på nybrovägen" och detta är såklart galet) skådades nån av bröderna fares – är inte säker på vilken av dom; lång, slank och nosa grande applicerar väl på båda? det var givetvis min medresande kändisspanare som gjorde upptäckten då jag själv lagt all uppmärksamhet på mumsbitarna i möbelformat framför mig. dagen efter, då vi omedvetet sökt oss till samma distrikt och spatserade längs en gata i den öfvre stadsdelen (norr om östermalmstorg, antar det räknas som öfvre?), passerades claire wikholm på trottoaren. spottade henne redan på ganska långt avstånd, och eftersom hon såg lite trött ut ville jag inte stirra. och ja, det var om jag inte missminner mig hela skörden. själv är jag alldeles tillfreds med resultatet medan nosen kanske tycker avkastningen blidde lite klen 😉

mallis har blivit nybliven ägare till en styck flashig mobil! en growing green sonyericsson t650. denna, med tillhörande abonnemang, må möjligen öka mina chanser till playstationägande, men skulle så icke vara fallet är det ändå ingen förlust. han behövde en ny telefon, fick en fin med de specar han söker (t ex radio) och det enda som möjligen skulle kunna vara dåligt är att det på telias hemsida erbjuds en pott på 200:- vid förlängning av befintligt mobilabonnemang. ska kontrollera om detta gäller enbart på web-bokning, annars får jag se vilka åtgärder som vidtas.

kan tyvärr inte låta bli att göra en mycket liten köksreferens även i detta inlägg: har fått tipset att vi inte skulle påpekat eventuell fakturerad väntning på elektriker/murare förrän i efterhand. jo. det är klart att vi kunde gjort så. men det kändes klart ärligare att ta upp våra åsikter i ämnet i realtid och inte i samband med betalning… hade det gjort nån skillnad tro?

min molande ilande ischiasvärk är nu på samma nivå som när det var som jävligast för nåt år sen. antar att magen till viss del är bidragande till detta? värst är det när jag reser mig från lagt och satt läge. att köra bil är till en början en pärs, de första fem minuterna i förarstolen är värre än nåt annat ont jag varit utsatt för det senaste (jaja. jag vet att barnafödande stundar, men fram till den är det här det jobbigaste jag måste genomleva). har försökt göra mina övningar kontinuerligt men tyvärr har de inte varit alldeles schemalagda. ska i fortsättningen vara duktig på daglig dos repetition så får vi hoppas att det blir bättre. det är ju i dagsläget det enda jag kan göra. har visserligen smärtpiller, men dels vågar jag inte äta dem utan läkares konsultation och dels ger piller ingen bot i sig. nåväl. fortsätter det hålla i sig måste jag nog söka doktor för både konsultation och eventuell receptutskift. dessutom. m fällde idag en insiktsfull kommentar: "hur ska du klara en förlossning med det där? det blir ryggbedövning direkt!". eftersom jag fasar epidural mer än smärta gjorde detta uttalande mig en hel del eftertänksam och orolig.

hämtade idag tis på jobbet och efter chaufförsbyte åktes mot mat från urbats som mumsades sittande i ket i apelviken med utsikt mot havet. jag, som i enlighet med blogginledande stycke om miljön, är motståndare till kortare stadskörning fick se mig övertalad av argumentet att bilen måste köras för att vi ska kunna se om batteribytet gjort nån nytta eller om den (ket:en alltså) fortfarande laddar ur sig. vi bestämde att på hemvägen passera malmströms hus och efter inspektion av deras uppfräschningar i form av element i källaren och görfina altandörrar på våningarna ett å två kunde vi inte hålla oss utan berättade om vår snickares snopna  sorti. j blev nyfiken och ville komma och titta på vårt elände. han och lille g (c hade jour och var på jobbet) skulle apostlahästa sig hem till oss så jag valde att promenixa med dem istället för att tvinga mig in i obekämt bilsäte. vandringen gjorde susen, och jag hade inte alls särskilt ont ett riktigt långt tag efter att vi kommit hem. nu har ontet så klart kommit tillbaka, men sittandet (som nu, i vardagsrummet framför datorn) är naturligtvis det apselut värsta beteendet – det vet jag ju. 

ska därför pröva att åtgärda ontet genom att placera min lekamen i vår mjuka säng. kanske får jag med lite tur också med mig en mjuk nos? (han är förresten inte så mjuk längre. goset runt magtrakten har nästan helt eliminerats och ersatts av tecken på både muskler och rutor! köksbygge och stress i konstellation med lågt kaloriintag [läs: öl] har tydligen gjort sitt! själv har jag svårt att teckentyda nåt som ens med bästa vilja skulle kunna indikera muskelrutor på min egen buk, men jag har kanske laga förfall 😉

tjinixen!