gårdagen spenderades i stort sett helt och hållet i sängen. jag var helt däckad av illamående, feber och trötthet. jag hade tänkt åka och jobba på eftermiddagen, men det gick inte. febern gick upp under dagen, och inte ner som jag hade planerat. det är blä att vara sjuk av flera orsaker. dels är det vansinnigt långtråkigt att vara hemma och ligga i sängen hela dan. dels är det keligt att inte vara på jobbet. men framför allt är det urtrist att vara så matt och ynklig att minsta lilla arbetsinsats (t ex fixa mat från frys till micro) blir ett görstort projekt.
eftersom jag vaknade mitt i natten till igår av att jag mådde så illa att jag var nära att kräkas ner mig blev jag givetvis väldigt orolig. orkade picka lite på mallis som också blev orolig så klart. hämtade spann och vatten som jag efter några minuter kunde drickas. första tanken var matförgiftning men vi kom inte på nånting jag ätit som skulle kunna orsaka irritation (kan va för att vi inte åt så mycket igår). så kom funderingen som funnits hos mig sen redan innan vi plussade den nionde mars i våras: preeklampsi. huvudvärk hade jag också. på gränsen till gråtnivå faktiskt. slukade två reliv och försökte somna om. det gick sådär. några timmars orolig sömn blev det i alla fall och när snickar-peter tassade in vid halv åtta vaknade jag, om inte utvilad så iaf inte helt dödstrött. låg på m:s inrådan kvar i sängen och somnade nog faktiskt om. rullade ur sängen vid halv tio för att gå igenom lite grejer med m och snickare. solen sken från strålande himmel men min enda tanke var "blö va varmt". det konstanta illamåendet hade släppt, men till och från kom det en attack. särskilt när vi stod i stökköket med sina olika mer eller mindre omumsiga dofter av betong, trä, damm och annat märkligt kände jag att det skulle bli en jobbig dag.
när mattias åkt till jobbet gick jag upp i sovrummet för att ringa mvc. ville prata med nån där för att reda ut mina funderingar. de har en likadan praktiskt vi-ringer-tillbaka-telefonsvarare som sjukvårdsupplysningen men det tog ganska lång tid innan de ringde tillbaka och under tiden messade jag jobbet och varnade att jag mådde kass. efter prat med barnmorska kändes det lite bättre (hon gissade på migrän?) och jag fick också rådet att komma ner till mvc för att stilla oron genom några tester, och att kanske stanna hemma från jobbet. pratade med marlars och vi bestämde att jag skulle höra av mig på eftermiddagen. det gjorde vi ju också, men eftersom febern som sagt gått upp en smula valde jag att stanna hemma. det är ju skit, för nu hamnar jag säkert långt bak i sälj-tävlingen vi har… 🙁 men. som flera personer sagt till mig; hälsan framför allt.
en annan orsak till min orolighet är att jag haft så där många och starka sammandragningar nu igen. det har till och med varit så att jag har haft lite svårt att skilja mellan bäbis- och livmoderrörelser. ska bli skönt att komma till tina på måndag, göra alla tester och mätningar och se så allt är okej.
det finns en sak som kanske kan ses som ett angenämt "problem". jag tycker inte jag har gått upp så mycket i vikt. sen inskrivning iofs ca sex kilo, men sen normalvikt (gick ju ner så mycket i början av graviditeten, hade till och med vänt uppåt när vi var på inskrivning) rör det sig om kanske (två?) tre-fyra kg. det måste vara så att jag har haft så mycket att plocka ifrån redan från början att min kropp inte behövt bygga på sig så mycket. å sen, helt ärligt, så har vi väl ätit lite nyttigare än vi gjort förrut. avsaknaden av kök har t ex minskat popcornätningen! å kakor å sånt har vi ju egentligen aldrig haft hemma, så den fällan har jag inte trillat i. än. kom just på att det finns mumsigaste chokladglassen i frysen… 😉 faktum kvarstår ju, även om jag inte gått upp så mycket viktmässigt, så är jag en liten elefant. magen är dessutom i vägen då och då. särskilt i smala passager.. och vid skopåtagning. och under de flesta av mina tröjor.
nu: te och glass = perfektaste sjuklunchen!
tjinixen!