kilogram vet jag bestämt en som vägde vid sin inskrivning på mvc. kommer det bli en liten valross innan fullgången grosess då måntro?
idag har vi varit på utflykt! m fick av pappa L i för tidig födelsedagspresent en resa med ångaren bohuslän som endast idag (och igår) gjorde en tur från strömstad till krokstrand och tillbaka. alltså. kl tolv avgick den gamla ångbåten från kosterbåtskajen och så rullade vi iväg norrut. efter nån timme var vi framme vid idefjorden där vi makade oss inåt mot halden och krokstrand. på vägen passerade vi under de båda svinesundsbroarna och det var en mäktig känsla att gå där i den underbart vackra fjorden och titta upp på de hur stora broarna som helst. när vi var exakt under gavs det ångbåtshals och den nya bron gav en våldsam resonans och det ekade som tusan! effektsökeri såklart, och det gick rätt hem hos mig! vi fortsatte så den nu väldigt lugna och faktiskt soliga färden mot och förbi halden där fästningen stolt tronade på sin klippa. historiens vingslag slog, och så vidare. förresten, apropå historia och haldens fästning; kalle dussin gick tydligen i viken här precis utanför oss på sin sista färd (i livet vill säga. tavlan med namnet karl XII sista färd visar tydligt att han var väldans lagd på en bår och bars på snöiga stigar. det får mig förresten att tänka på att det väl borde varit is på vattnet här ute? eller är det så pass strömt att det aldrig fryser på helt?). båten färdades mest på havet, men emellanåt drogs den på land, över alla bamsehöga berg som förbinder de båda vattendragen. jösses amalia sicket jobb. jag förstår att de tröttnade på chefen å beslutade göra slut på honom?! nåväl. väl framme i krokstrand gjorde vi gir och så åkte vi hem igen. efter allt som allt fem timmar anlände vi strömstad igen och möttes av min far som tog oss till skagerack och gödde oss där med fiskgratäng (m) och lax (u). ombård på båten hade vi faktiskt mumsat i oss varsin räksmörgås, men kvällsmat – även om det var tidigt – satt som en smäck. hemresan var guppigare än utresan och jag, som var barnsligt trött, blidde åksjuk så klart. i samma rum som oss – damsalongen på öfvre däck – satt ett sällskap och i detta en sjöman i fyrtioårsåldern. han ojjade sig över att nån kunde må dåligt i det här lilla rullet: "då skulle ni varit med mellan alaska och japan". men vad hjälper det min sjösjuka att veta att det gungade mer på en annan resa?? äh. trams. fast han sa det inte till mig personligen utan mer sådär allmänt. förresten tjötade de hela tiden och även om en del var intressant att lyssna på ("övertagning av fartyg i suezkanalen med kapten på kanelen") så tröttnade jag till slut ("hytterna nu för tiden är lika fina som kaptens") och nickade nog till en smula och tur var nog det för det gungade på riktigt bra för tusan. på det stora hela alltså en riktigt trevlig, och ovanlig dag, bland pensionärer, inte alltför oljiga maskinister och vackra salonger!
vackra detaljer ombord!
idefjord och svinesundsbroar
räksmörgåsarna gick åt som smör 🙂 notera båtens egen-etikettade pilsner
originalmotorn vevar imponerande nog prima
ytterligare tjusiga bitar!
en rolig detalj från resan:
när vi en liten tid efter avfärd passerar välkända utflyktsmålet alaska, ihoptrixat av på 1960-talet amerikaåtervändande fru hilma swedahl, född wounsch (ytterligare intressant info), har vår kapten vänligheten att göra oss uppmärksamma på vad vi passerar "på babord sida" varvid hälften av passagerarna yrande spanar än hit och än dit medan vi vanligt båtfolk lugnt reser oss upp från vår bänkplats på styrbords sida och tittar rakt igenom röksalongens fönster till sevärdheten på andra sidan 🙂
en annan, också båtrelaterad, händelse utspelade sig vid tilläggning i hamn:
förtampar kastas i land och dessa snöras fast vid kaj av förbipasserande tamptillkastade åskådare. "nu är det bara att vrida på ratten och ge gas framåt så kommer vi lägga till i ett nafs" förklarar jag för Lis. men så bara visade det sig inte vara för på nåt vis lyckas de krångla till det och det tar tio minuter att parkera. "det var visst inte så lätt" säger en tant menande till sin man medan jag förstår att hon syftar på mig, men jag vet ju att det är båtchauffören som klantat till det. han försöker dock mörka sitt misstag genom att i högtalarna förklara att den långa intilläggningstiden kom sig av att vi ligger tre meter längre fram än vanligt då ytterligare en färja ska få plats bakom oss. jojo 😉
nu till en oerhört dålig sak,
nu måste jag nog antingen dricka kaffe eller va lagd lite för det var väldans va jag blev smal i ögonen. tänker hela tiden på whiskien också… tänk om det har hänt nåt? nää. det är ingen idé att ta ut några såna hemska tankar i onödan. men jag får en skrämmande obehaglig flashback:
whiskien, kom hem!
ett försiktigt tjinix…
ps. tack till mamma för lån av mobilt internet! räddaren i internetnöden 🙂