trettonde veckan
jag är hemma idag. var hemma igår också. det tycktes bra att jag skulle ta det lite lugnt, nu medan jag mår så in i helskotta dåligt i alla fall. förhoppningsvis kommer det gå över inom en snar framtid, men jag kan med lätthet se mig må illa i säkerligen en månad till.. tråkigt som fasen är det, och jag är trött på att varje dag ska kännas som en hysteriskt bakfylla. detta har jag säkert skrivit om förrut, men jag kan skriva det hur många gånger som helst. det gick till och med så långt att jag hotade med "inga leksaker" om ynglet inte slutade få mig att må kräk snart…
det är så mycket tankar som rör sig i mitt huvud. inte just exakt nu, men då och då blir jag så fundersam. får en del goda råd också som i en del fall bara gör mig orolig. jag känner själv hur jag mår och vad jag bör och inte bör göra – tycker jag. men det är väldigt lätt att lyssna på "dom som vet". både av osäkerhet och av instinkt. om någon "vet" räknar jag med att denna/denne har rätt!?
magen har börjat växa! om det beror på ynglet eller att jag ätit för mycket vet jag inte riktigt. jag kan se i ansiktet att jag gått upp lite också. märkligt, eftersom jag inte tycker att jag äter så mycket?! framför allt är det biten av magen som sitter rätt långt ner som vuxit till sig. det är visserligen lite mitt på magen också, men där livmodern ligger just nu (tror jag!) är det helt stelt och stinnt. gör inte direkt ont, men jag har känningar. när jag läser i våra av min gulliga mamma lånade böcker är det många saker som jag känner igen så klart. och en underlig sak är att en hel del av grejerna är alldeles före sin tid. t ex känner jag sammandragningar. jag har fått håll i sidan. igår kväll kände jag på insidan av låret hur det liksom värkte. nu vet jag att det inte finns en graviditet som är den andra lik, men i vilket fall känns det lite oroväckande. kommer det bli en riktig bamsing till bäbis det här då?!
det blåser halv storm ute. typ. regnar som bövelen också. det viner och visslar och liksom piper i öppna spis-kassetten och även om jag vant mig tycker jag fortfarande det är ett ganska irriterande ljud. vaknade mitt i natten av att 1) jag behövde gå på toa (givetvis) och 2) att det yrde en massa massa regn på fönstret i sovrummet. tänkte på dom små pälsdjuren som var utomhus men jag räknade med att de tagit skydd. antingen i sitt hus eller under de inpacketerade trädgårdsmöblerna på altanen. när jag gick upp andra gången, kl kvart över sex, öppnade jag dörren och ropade på dom. på baksidan var dom inte, men när jag ropade lite försiktigt på framsidan stack det fram en liten nos ur månshuset och alldeles efter ytterligare en. de har alltså samsats där inne i frigolithuset! tyckte det var hysteriskt gulligt at the time och gav dom extra mycket mat; dels för att de var gulliga, men också för att de skulle bli lagda och va tysta. sen gick jag upp och la mig i sängen igen och somnade hos mattias. det var grymt gosigt att somna om, och när jag väl gick upp lite före nio hade tias precis gett sig iväg med bilen till alltidäck för att fixa hjulinställningen. vi hade den ju på emte däck i tisdags, men klemarn där hade inte lyckats få loss bulten. däremot hade han påpekat att fjädringen bak var kass. HA! säger jag. det är den säkert (fjädringen alltså, kass menar jag), men HA för att vi istället gick nånannanstans för att få inställningen fixad. m ringde tor på kvällen som tog den till sin verkstad och de kunde både få loss bulten och smörja upp allt så fint. ringde emte på eftermiddagen igår för att ge dem en chans att få göra bilen (trots att vi var irriterade på dom), men de hade helt fullt. då ringde jag alltidäck som – kanske efter min ynkliga bedjan – ska lyckas klämma in lilla ket:en idag!
jag mår gräsligt illa nu så jag orkar faktiskt inte skriva mer. måste diska å tvätta lite idag, men just nu känns det rätt avlägset… tusan bövlar att jag inte tvättade ett par maskiner igår när det gick att hänga ut. nu i regnet och blåsten måste jag ju hänga inne. det är både trångt och känns obra eftersom det blir så fuktigt där nere. nåväl. det finns inte mycket till val.
en mycket märklig sak med mitt illamående är att jag känner av det minst lika mycket efter att jag ätit som före. det blir nästan värre efter maten faktiskt. en annan typ av illamående. stressrelaterat är det också, det kan jag tydligt känna, men framför allt är det inte mycket jag kan göra för att lindra det. mumsar mina morötter. det känns bättre än en massa andra saker jag skulle kunna hälla i mig.. snart utvecklar jag väl långa öron och liten kaninsvans. kanske en gosig päls också 🙂
tänker på dig lilla mistyn. saknar dig lika mycket, men inte lika intensivt kanske.. tittade på foton på de små kattvalparna igår (eller om det var förrgår) och mjau så små och ynkligt underbara de var!!
nu måste jag nog lägga mig ner lite.
tjinixen.