Förvisso är jag en smula neurotisk när det gäller spill och kladd. Kontrollbehovet skapar inre konflikter varje gång mitt lilla barn ska mumsa pjår, och snorig nos är nästan jobbigare för mamman än för bäbin. Hursomhaver. När jag får se mitt barn i fläckiga kläder vet jag att felet i dubbel bemärkelse inte är Maalis.
Jag menar. Om hon ätit själv har jag full förståelse för att det blir lite kladd och stök. Men hon visar inget intresse för att vilja mumsa nåt annat än majskrokar för egen maskin och lika glad för det är jag men gladast är nog mitt eländiga kontrollbehov. Jag bävar för den dag hon splattar mat över hela sig och köket.
Nä. Det är alltså inte Maali som är problemet. Det är de vuxna. De som matar. I somras var det farmodern som helt i onödan äpplar ner från oväntat håll fina används-för-första-gången fådda klänningen. Synliga fläckar som inte gick bort. Gifetvis. I förra veckan var det mormor som istället för att skynda hem med hungrigt barn (hade tagit tre-fyra minuter) omvägar om Kvantum och perfekta favvisjackan är nu ilsket bananig. Fläckar som inte heller går bort. Gifetvis.
Nå. Beror min irritation på kladdfobin? Beror det på jefla kontrollbehovet? Kan konfliker undvikas? Kan barnmatarna skylla på ovana? Borde jag hitta nåt annat att reta mig på?
Naturligtvis finns det värre ting än lite fläckiga barnkläder under solen. Kanske skulle jag försöka låta bli att bry mig. Men det känns så himla taskigt. Så onödigt oansvarigt och slarvigt. Och jag gillar inte onödigt slarv. Å så är det såklart en annan grej: från att i flera år ha tjatat och gnatat om barnbarn syns de tjatande nu knappast till. Inte för att vi egentligen behöver barnvakter (jag är gärna med EmmaLi varje vaken minut!) utan för att jag trodde att de skulle vilja träffa sitt framgnatade barnbarn? Lite oftare och lite halvspontanare än de få gånger jag och Tias söker fram situationer för passning?
Så. Problemet handlar nog mer om relationen till vem som tillfogat fläckarna. Inte fläckarna i sig. Förmodligen är det därför jag går i taket för lite äpple. Och banan.
Blä.
Jag brukar stå med moppen i högsta hugg under middagen. Ber bara barnen flytta på benen lite. Ja, jag är väl också lite städfreak.
Bantningspulvren har vi köpt på nätet.
50 kr. om dagen. Inte så pjåkigt dyrt…..
Jag kör ett par veckor för att få bort sockerbehovet. Räknar alltså inte med att tappa fett, utan vatten. Men sedan när sockerbehovet är borta, så kanske man tappar ett och annat kilo.
Jag det är målet i alla fall.
Jäfla päron alltså… 😉
Pok
Mallamanvänjersigbralla
Jag bävar inför den dagen jag får barn. Som pedantmonstret jag är får jag spel så fort en tröja ligger fel. Fläckar är ju ännu värre! Haha..
Har jag vin kvar runt jul, kanske det landar nån flaska i din brevlåda 😉
;-D
Haha ja, din människobebis är helt klart duktigare. Och appropå fläckbekämpning skulle du gärna fått vara här i morse och torkat bort fläckar alt. berg i form av hundavföring ;D
hur mår du nu för tiden? 😀
Kotten: mitt kontrollbehov är inte tillräckligt för att skapa städmani. tyvärr. dundertyvärr.
Malla: päron, äpple, banan. same shit.
Rebecca: ser fram emot jul då 🙂
Stå'kern: ;(
Screamis: hö! you read badly. jag är ju uppenbart kass på fläckar…!
Hahaha… Själv gick jag i taket på barnens mormor.. Hon var där med en bit papper, och torkade små barnmunnar och händer, HELA tiden.. minsta lilla utanför, så var hon där och torkade… Jag fick påminna henne om att de var BEBISAR.. bebisar kladdar.. Hon hade glömt det, och relaterade till när jag och min bror var aningen äldre, som små… Funkar inte S
🙁 dubbelt det där… fast jag fattar precis vad du menar för även om jag inte blir så upprörd över fläckpåkläder grejen längre, har fått släppa det (även om man ibland vill skrika rakt ut när ex Wilma fått en ny fin vit top och dagis låter henne äta spagetti och köttfärsås iden utan hakklapp)så vet jag allt om förhålllandet till mor/far föräldrar eller snarare bristen på förhållande kan jag nog säga vad det gäller min familj… När så någon råkar dyka upp typ 2 gånger om året så blir jag liksom lite irro på allt dom gör, inget blir rätt liksom… Jag ska inte gnälla men idag är det shit på alla möjliga sätt.. Fast vi hoppas på sol i sinnet till i morgon// Kramar
t0tta: ha! är det inte det ena är det det andra…
Petra: se ovan.
och.
ibland känns det bättre efter lite gnäll. inte alltid, och inte alla orsaker, men i det här fallet (har läst hos dig) känns det som att gnäll faktiskt kan vara bästaste medicin. och kanske ett snack eller två?
krams!