Sitter på bussen på väg till byn dit alldeles för många föräldrar släpar sina små små. Ofta himla jobbigt både för dom och för mig – saknar Maali så det liksom värker i magen när jag ser alla mjuka underbara bäbisar. Hrmpf. Jag har visst blitt en mesNos..
Kikar in och säger Hallo….
Kram Angelwing
Ja en mesnos får man nog säga att "man" är, sitter på jobbet men vill såååå mycket hellre vara på landet med alla barnen, som springer omkring och säkert är jätte jobbiga, men alldeles, alldeles underbara 😉
Hjärtat värker å värker. Att jobba är helt klart överskattat. Saknar lillan så!
Saknar er och era små med, det var längesedan.
Lev väl,
kramis Jennie
Äsch då, du är ingen mesnos som saknar din underbara bebis. Jag är däremot en mesnos som brukar sitta och sakna min katt. Haha 😛
men dom skriker ju och luktar bajs!
Petra: nädå. dom är säkert små änglar hela tiden. eller hur?
Jennie: fast du är VERKLIGEN ingen mesnos!! hur har ni det? vågar inte ringa och "störa". tänker på er massor iaf!! ses vi kanske nästa fredag i tvååker? krama Vallie jättemycket och hälsa Denny ännu mer!
Rebecca: äsch då. under pre Maali-tiden var mina katter mitt allt. nu har de liksom fått konkurrens… de är fortfarande en lika stor del av familjen. fast, liksom på ett annat vis.
joel: inte alls. eller, jo. skriker gör dom väl ibland, liksom fulla ungdomar på stan. bajs luktar dom gifvetvis när dom bajsat. konstigt vore det väl annars?