Vid fler tillfällen än ett har jag fått visa arbetskompisar att teknik är viktigare än styrka. Vid fler tillfällen än ett har jag fått förundrade gensvar. Men generade uppsynen också alltid följd av stora leenden!
- – Usch! ler den överbevisade illa men stort.
– Äsch. Det är manligt att visa sina brister. uppmuntrar jag.
– Tycker du? Han spricker upp i ett förhoppningsfullt, ännu större, leende.
– Apselut, nickar jag. Och dödar honom. Fast allra manligast är förståss att inte ha några…
Jag läste en kul grej en gång, jag tror att det var i Damernas Dassbok. Det handlade om vad män sade, vad kvinnan tänkte och vad hon svarade.
Mannen säger: Du tycker säkert att jag är jätteomanlig som inte kan laga diskmaskinen.
Kvinnan säger: Inte alls, älskling, du är bra på så många andra saker.
Kvinnan tänker: Herregud, du är så fjollig att jag inte kan skilja på dig och mina väninnor.
Okej, jag har underlig humor. Jag vet.
Caroline: haha! vi har samma kassa humor då!
maken satte på liknande vis dit mig så det skvätte om det häromdan. blir ett eget inlägg! tack för inspiration!