Igår kväll slog det oss när Maali kröp omkring på lekmadrassen i sitt rum.
Bäbi EmmaLi har blivit Barnet EmmaLi.
Det går inte att sätta fingret på exakt vad det är, det är nåt med hela henne. Hennes medvetande och språk. Hennes lilla kropp. Fortfarande bäbimjuk. Men också ståtligt långkort. Hon står upp. Hon tar för sig. Hon kommunicerar. Hon går inte själv, nä, men hon hade kunnat om hon hade velat. Och vågat!
Jag är förvirrat lycklig.
min bäbi
mitt barn
mitt barn
Men ändå alltid min bäbi. Såklart.
– tvingas jag döpa om nosarnas b(äbi)loggkategori nu?
åh så mysigt att hon blir mer & mer "människa" om man får säga så. dem små liven är ju bara för underbara! japps jag har julpimpat min blogg 😉 hehe! ha en riktigt underbar jul. varma kramar
Visst är det helt ljuvligt när tanken över att det egna barnet är lyckan personifierad?!? Å det bästa av allt.. Det håller i sig!
Pratade nyss med en älskad son… Vi skrattade, skojade och bestämde oss för att skita i alla jultraditioner vi inte tyckte om.. Och bevara dem, med omsorg.. Dem vi tyckte om. Han ville bara mysa och må bra.. Med hemmagjorda sillsvansar, mamma special.. Å mammas skinka! ;-).
Då fick jag ett så´nt där lyckorus över mig… Jag har en vuxen son, med finaste frun, villa, Volvo.. Och jag är fortfarande viktig för honom!?!? Tack någon, säger jag bara! Jag tar inget för givet.. Jag förutsätter ingenting.. Jag är bara så tacksam..
Pok
Mallaskititraditionernabralla
Inte för att jag vill vara dum,men det kommer att komma en dag om sådär 12-16 år som du förvånat kommmer fråga dig själv vid frukostbordet.Vem är det där otrevliga struliga trollet?Och vart tog min söta gulliga unge vägen?
Men det är långt dit och många underbara ögonblick att se fram mot,njut av undret ni skapat det finns inget som är mera värt än ens barn./kram pamela
Neeeej….
säg inte det.
För alltid och alltid kommer er bäbi, i mina ögon, vara just en bäbi. Tycker bäbi är så gulligt.
Det spelar ingen roll. 15 år och går i högstadiet. Jag kommer kalla henne bäbi (då utgår jag ifrån att du fortfarande bloggar).
=)
Och mannens näsa är hårig som ett marsvin.
(inte marsvinets näsa heller)
=)
frida: preeciiis så! "mer människa"! perfekt beskrivet! shit? me is the mother, men man kan nästan tro att det är du som är proffset. vaddå? har du typ utbildning i ämnet eller? 😉
Malla: jag längtar dit där du är, samtidigt som jag lever lycklig i nuet – och hoppas jag en dag hamnar i din värld. tiden går alldeles lagom fort nu tycker jag. Maali är fjorton månader: och jag har inte tappat bort en endaste dag tror jag! så får det gärna fortsätta.
maddamamma: oj vad långt det är till om 12-16 år!!?
🙂
Lallis: underbar, och lite sorglig.
Kotteby: lite sådär tänker jag också. bäbi är ju min[/mitt]! men jag har till min stora glädje sett det spridas! – å jag vet ju att ärkebäbin ändå är min..
hursomhaver blir jag väldigt glad att du tycker så. faktiskt. väldigt väldans glad!
Du är klokaste Nosaren i världen.. Nuet är alltid det viktigaste!
Jag hade lite bråttom med min äldsta.. Jag fattade faktiskt inte hur fort det går.. Skola ( Hade ju just slutat 9:an, när han kom), jobb, försörjning, städa, tvätta, laga mat… You name it! Å vips så var han vuxen.. Å vad har jag då lärt mig?
Joåå.. Att nu.. nu..nu.. å nu! Det är det viktigaste.. Jag älskar varje stund med mina "sladdisar".. Jag utmanar, jag gläds och jag tar tid med barnen på ett annat sätt.. Det har tagit mig 500 år.. typ… Det som du upptäckt redan! Bästa Nosaren i världen sa vi!?! 😉
En annan sak.. Tonåringar är olika.. HA var aldrig något problem.. Min ST… Sheeeesus.. Så vi har bataljer redan nu.. 10,5 år gammal.. Med en kropp som "rusar runt i sig själv"..
Och sist, men inte minst… Det är faktiskt aldrig för sent att uppleva "nuet" med sina barn..
Pok
MallagefinaHonenstorextrakrama/tidbralla
komplimangsMalla: äh. det är ju jag som blir mallan om du fortsätter sådär 🙂 å klokast vet jag inte bestämt (höhö fråga min egen mamma typ!), men… fördelen med att få första barnet sent är att livserfareneheten ger trygghet. nackdelen är att samma erfarenhet ger skräck. och att man är gammal förståss. det kan vara en stor nackdel. kanske inte idag, men om tjugo år? å andra sidan är jag inte såå gammal. än. idag. där jag lever. hoho!
fetkrams!
Det där känner jag igen. Ibland kan jag titta på Trollet och vara helt säker på att han blivit större bara sen imorse. Inte längre eller tyngre eller så, men…större. Tar in världen på ett lite lite annat sätt. Som du säger, bäbin fasar ut. Istället kommer en liten grabb! Hur skumt som helst!
Nu i flyttider, så har det dykt upp en massa foton, babyböcker, babykläder, noteringar och annat babystuff…… Och jag tittar på MINA bäbisar… Min äldste bäbis är snart 13 år, och har bara nån cm tills han är lika lång som jag… Den andra, är en liten bestämd dam på 9 år, som ibland är klokare än sin mamma… Och jag bara titar på dem, kliar mig i huvudet och undrar "Vad fan hände?? Hur gick det här till??" Om 4 månader, är jag tonårsmamma, och det känns som MAX ett år sen, jag blev gravid.
Svar: De flesta säger att röksuget håller i sig i 3 år.
Anders med kniven: juppsadejsi. "större" är lika bra som "mer människa"!
skumt, sa bill.
förvirrat, sa bull.
t0tta: för att relatera till en aktualitet, tänk om tiden gått lika fort när man var liten och väntade på tomten? då kändes tiden mellan Kalle och Karl-Bertil Jonsson som en eeevighet…
dom flesta har fel. det går aldrig över. inte på riktigt. har jag hört.
🙂
Visst är det härligt!!! Det där är en underbar känsla! Du har mycket härligt framför dig!
Min favoritsmåbarnsålder är 4 år – ännu småbarn men av självgående variant:))!
N: …och passerat första "trotsåldern"? 🙂