Två styck pass hittades igår på ett ställe som apselut inte kan räknas som bra! och kvickt konstaterades
- wuff va man ser annorlunda ut på fotot i ett sånt där mug shot får-inte-le pass, och
- vi kan nog inte räknas som storresare; Mattias pass hade gått ut för nästan ett år sen.
Maali har en släpp-mig-inte-ur-sikte-dag. Kläng på benen och gnäll så fort jag inte sitter hos henne. Svårt att få nåt vettigt gjort då – för trots att jag aldrig skulle erkänna det officiellt är det rätt ego att vara så behövd, och gulligt av bäbi att vilja vara med mig!
I eftermiddag får min mamma tampas med EmmaLi medan jag fixas inför kvällens symöte. Roligt för båda tror jag!
PS. En fet kram och tack för gulliga kommentarer om min oförmåga att planera samt en kort förklaring: Jag tycker faktiskt det är vansinnigt roligt att greja och nosa för middagar och kalas, det är bara det att jag är sån korkat negligerande tidsoptimist att saker alltid blir så jefla onödigt stressiga… har försökt bättra mig så många gånger att jag nu slutat försöka…