Iförrgår var vi och tittade/hälsade på dagiset vi kan få placera Maali på. Ingen av oss har ju någonsomhelst erfarenhet av dagis (dagmammebarn båda två) så vi visste inte riktigt vad som väntade oss. Jag tror att det enda vi egentligen ville se var att personalen kändes okej, att stämningen var schysst. Å det var den ju. Det är såklart inte så att vi inte litar på personalen… jag menar, dom har ju faktiskt utbildning – vilket borde göra dom mer lämpade att ta hand om älskade lilla ungen än mamman och pappan 🙂 – det är bara det att vi vill känna att förtroendet är ömsesidigt. Liksom.
Men. Vad ska man tänka på annars när det gäller dagis till sin älskling?
- Läget är bra.
- Lokalerna små men efter omständigheterna okej/mysiga.
- Lekplatsen utanför obefintlig (men det betyder å andra sidan att kidsen får leka mycket i "skogen" ganska tätt intill).
- Atmosfären rätt sockeplastigt avslappnad.
Det borde la bli bra då?
Igår ringde kommunens daghemssamordnare och frågade hur det gått. “Bra”, sa jag, och tackade utan att egentligen ha ältat färdigt med Mattias ja till erbjuden plats. Nu är jag skitnervös. Gjorde jag rätt? Borde vi ältat lite till?
Ni som har mer erfarenhet (från båda sidor; som förälder och som förskollärare ), har ni nåt görbra tips att dela med er av? Pliis, bara ge!
PS. Mamma C tackar för alla gulliga grattisar!
-
edit 20 nov 2012
När det här inlägget skrevs hade jag bevisligen ingen koll på dagis vs förskola. Nu vet jag skillnaden men jag vill ändå inte “rätta” mitt inlägg i efterhand… men, FÖRSKOLA heter det! Så du vet att jag vet!
Åhhh.. Nu skulle jag vilja svara något klokt.. En magisk mening som direkt avgör vad som är bra/dåligt dagis..
Det är svårt.. Det finns inget "magiskt" mätinstrument.
När jag yrade runt och letade och sökte dagis så tycker jag att jag lärde mig mest om vad jag inte ville ha.
Tror nog många förskolärare skakade på huvudet åt mig och mina frågor. Jag hade gjort en "kravlista". Som i slutändan var oviktig.
Känslan, för helheten + något – något annat.. Tror jag är avgörande..
Lycka till!
Pok
Mallatrorattolikasakerkanvaraoliksviktigtbralla
Jag vet inte om jag kan ge några bra råd, och du jag säger bara det som jag har upplevt.
När jag skolade in Clara på dagis då så va alla fröknar jätte trevliga och ah du vet hur det är. och jag tyckte det verkade jätte bra. Men nu så är inte alla fröknar men kanske 2 stycken, som tar väl hand om Clara (hoppas jag) men allt som ofta är otrevliga mot mig. sen vet jag inte om det är mot mig som person att dom bara inte gillar mig eller att dm är så mot andra. det är min erfarenhet av dagis som inte är så lång men ändå. Och jag fick ju inte heller chansen att välja =)!!
svar till kommentaren: Stackars maali som slog sig pussa henne från mig massor. Men va synd att ni inte kom hade varit trevligt, men vi får hitta någon annan dag som vi kan ses? Massa Krams på er=)!!!!
Båda våra har gått på dagis. Den stora var också hos en jättebra dagmamma. Känns personalen bra på dagiset så tycker jag att dagis är att föredra. Mer insyn. Våra gick nu iofs för tio år sen men redan då var det sotra grupper mm. Men med proffsig personal blir dagis perfekt. Utifrån det lilla du skrev tycker jag att det verkar bra.
Jag har ingen erfarenhet av dagis. Inte heller av dagmamma. JAG var med våra tre barn tills den yngsta började skolan, och det har blivit folk av dem också!
Du har så rätt om språket i många självbiografiska böcker. Lägg en tafflig översättning på det, så kan man ju slita sitt hår. "Inte utan min dotter" är en av mina favorit-skräck-exempel.
Du får gå på känsla helt enkelt! =) Enda sättet. Efter inskolningsveckorna borde du ha hunnit skaffa dig en någorlunda tydlig bild av hur det är, men innan dess – omöjligt.
jasså nu är jag med 🙂 äh jag är inte så petig jag skriver bara och orkar inte läsa det jag skrivit eller rätta, så lite stavfel får man leva med =)
Malla: det var det jag var rädd för…
kravlista borde varit likt mig. men jag vet ju inte vad jag ska kräva!?
buhuu! kontrollfreak utan kontroll blir bara freak…
Sofie: men va? otrevliga? vaffö då för tüsiken?!
Helena: dagmamma var första valet ju men det kunde vi (kanske) bara få på helt fel ställe. och troligen inte alls. det här ligger iaf rätt geografiskt. känns inte helt oviktigt i sammanhanget!
anne: jag tror jag hade blivit knäpp av att gå hemma med Maali i flera år. och hon med. och Mattias. för då skulle han ju i rättvisans namn också få gå hemma? åtminstone nåt år. och ekonomin skulle förvisso tillåta honom att stanna hemma mer än mig, men iaf. nä. back to jobb! bästast för alla i vår familj tror jag!
tack för feedback iaf. himla kul att få respons av folk jag inte känner (så bra).
Petra: jaha. så inte förrän det är för sent vet jag vad jag skulle gjort annorlunda? känns ju tryggt 🙂
Jag är med dagmammebarn! Och tack gud för det. Ingen vet ur jag skulle varit om jag tvingats gå på dagis också. Reflexvästar och rep att hålla i på promenader.
Dock vet jag att jag komemr sluta som förskolelärare.
(det heter inte dagis längre. Det säger alla barn. Man får inte säga dagis. Det heter förskola)
Jag ahr praoat på 4 dagis. Ett för barn med psykiska handikapp. Det var jätteintressant och jag kommer sluta där. (tyvärr?)
Oj då. Waay bort från ämnet.
Sv: Nej, strunta du i att prata om bollarna. Jag pratar inte så ofta om blodpudding. Iockförsig så finns det nog inte så många olika sätt att säga det på men.
Mja… Jag tyckte inte att personalen hade tillräcklig kontroll på barnen.. Måltiderna var VÄLDIGT skrikiga… Men det var just DET dagiset… Jag gick själv på dagis när jag var liten och enda gången jag inte gillade det, var när de tvingade in mig på förskolan, en gång i veckan.. Barnen där gick ju ihop 5 dagar i veckan, så jag var en alien, och det var inte alls kul. Så mitt råd är… Sätt barnet på dagis, om du känner för dagiset, och lyssna sen på barnet… Är du osäker eller orolig, är det ju bara att dyka upp en dag, tidigare än väntat och kolla vad de pysslar med och hur de beter sig. Misstänker man att något inte står rätt till, så är det ju fullt möjligt att stå bakom ett hörn och tjuvlyssna när de är utomhus t.ex. Låter kanske skruvat, men nej.. Misstänker man att ens barn inte mår bra av nån anldning, så är det klart att man ska kolla personalen, utan att de vet det… Hmm.. Nu kom jag nog in på ett ordentligt sidospår här…
utan-räk-Rebecca: ajdå. det visste inte jag och har skuttat runt och hojtat dagis till höger och vänster…?!
varför tyvärr? det låter som du gillar det?
t0tta: bra tips, att ta till om det går illa! men jag hoppas allt ska gå fina fisken.
Som du vet har jag inte minstaste erfarenhet av dagis men erfarenhet av känsla har jag! "känns" det bra (jag håller alltså med Petrus) "är" det oftast bra, eller? Du svarade automatiskt ja på frågan från kommunen, vilket du inte skulle gjort om du varit tveksam! Blir det fel.. och hur fel kan det bli? Får du väl se till att byta, men först ska du nog följa Tottas råd. Smyg själv eller skicka en spion!!! He he!
Mr: nä. vi är väl ungefär lika samma erfarna på den fronten!