I min familj är det faktiskt ingen större finanskris i dagsläget. Vi har nämligen inga direkta finanser att krisa i.
Gifetvis känns det surt att ha “tappat bort” nästan sjutusen spänn. Särskilt med tanke på att vi i juni låg ungefär elvatusen över satsat belopp. Sammanlagt har vi alltså “förlorat” sisådär artontusen svänska rixdaler. Om man nu hade kunnat prata om “förlust” i sammanhanget [vilket jag tycker att man inte kan]… För en månad sen låg vi fortfarande 750:- plus. Shit va tiden går! Inte hade jag kunnat tro att jag en dag skulle va glad över att vi inte har någe flis…?!
Shit igen, inte anade jag att jag nu glatt skulle citera Bobban heller, men; The Times They Are A-Changing.
Tjinixen!
PS. Det ligger oftast inte för mig att skratta åt andras olycka, men små söta snedsteg måste det la vara tillåtet att fnissa åt? Tillexempel borde det vara okej att frusta när man hör om den som skippar bilpoolen för att köra själv, missar vintertidsomställningen, “försover” sig och vrålkör till jobbet, för att va där 55 minuter före alla andra :D
Suck, jag är trött på allt vad finanskriser heter, känns som att det inte är något jag kan påverka ändå, alltså rent världsligt!
Du är utmanad i min blogg förresten 🙂
Håller med du. Det är faktiskt i sådana här stunder jag är glad att jag inte äger ett enda nickel. Då har man inget att förlora =)
Det har väl sina fördelar med en spanande granne. Men denna grannen specifikt är lite creepy faktiskt. Han har enorm ångest över sin ytterdörr. Han känner på handtaget minst 10 gånger efter han låst den (jag skojar inte).
Finanskris?
Ja, inte har heller jag känt av den så värst.
Peppar peppar…
Tillhör också "vinnarna" i krisen den här gången – dvs vi som inte har så mycket att förlora;)
mohahahah kan fortfarande hånskratta åt bilpoolnobbaren=)
Jag fattar ingetting.
Och något säger mig att jag inte behöver fatta.
Jag väntar ungefär 5 år med sånt. Minst
S@tu: göra och göra. det gäller väl att se om sitt hus. om man inte redan gjort det. typ. vi är såna som amorterat hela tiden (unika i bekantskapskretsen typ!) och är alltså redan vana vid hög boendekostnad. räntan kan stiga rätt mycket innan det känns i plånkan – iom att vi kan minska på amorteringen i takt med högre ränta. vuxenpoäng va? 🙂
Hanna: precis! fast i långa loppet drabbas vi ju alla. inflation går inte att skona sig från.. tillexempel.
Kotteby: —ta i trä
Britt-Marie: det var roligt! "vinnare"! hihi!
maddah: jag vill inte pajja min glorifierade image, men… jag skrattade så högt när jag läste jullans blogg att tias var tvungen att fråga vad som var fel!
Rebecca: okej. fem år. men inte mer.
Häromveckan hade jag tappat 2 200 av tretusen. Nu verkar de sista 800 ha gått åt också. Man kan inte hamna på minus i en pensionsförsäkring va´? Så man är tvungen att gå och betala in i stället?
E såååå sjukt tröt på denna kris, som faktiskt kommer att gå över, för det gör kriserna alltid.
Möjligt är att några rika har blivit lite fattigare och några fattiga har blivit än mer fattiga… Men sådant är ju livet och vi ska aldrig ta något förgivet, inte äns pengar 🙂 //Sol på dig
Ps. Såg du mitt snygga rim där mitt i, hahahah
Av någon underlig anledning så känner jag mig träffad…
Annaa: om du frågat mig för några år sen hade jag skrattat åt frågan. nu är jag inte så säker längre… fast. nä. eller?!
samma tanke har hursomhaver slagit mig: kan man bli skyldig om det backar förmycket!
å förresten, pensionspengarna har jag inte ens räknat med i min minuskalkyl. jag ska ju inte ha dom på trettio år, förhoppningsvis hinner dom iaf komma ikapp till noll.
Petra: jo. det är klart den kommer gå över. vi har ju hämtat oss från 20talskrisen!
tjif: underlig?! 😀