Fanskapen ska fast! Tjyvbekämpningen på jobbet har tagit nya proportioner med inte bara uniformerade utan också civila spanare. Argaste fisken blev jag när jag bakom några trådlösa nätverkskort ändå hittar en länsad mobiltelefonkartong. Jag samlar ihop förpackning (och mig) och är på väg mot stöldinventeringsrapportering när jag springer på arbetskamrat JP. Till min förvåning möter han min irriterade min med ett leende. Och en förklaring; dom har honom på kontoret! Gissa om min ilska kom av sig!
Hehe, heja väktare! (För jag antar det var de som hade honom på kornet?) Är här nästan varje dag, men hinner sällan kommentera. Varför finns det ingen kurs på gymnasiet som heter "Skrivning med snart 5-månaders baby på ena knäet"?
Det är bra – jag hejar på dej och alla andra uppmärksamma folk i tjyvjakten!!
sv: Den är fin men inte så pass fin för den prislappen och jo runt 8000:- för en sådan klänning tycker jag är "bamsedyrt" skulle inte köpa just den för de pengarna iaf =)
Skadeglädjen är den sanna glädjen. Skönt att han togs på baris
Måste erkänna att jag mös inombords när jag eskorterade mannen upp till konferensrummet.
Anna: det går en sån kurs på Medborgarskolan just nu. fast det blir lite långt att pendla kanske? på gymnasiet lär dom annars inte ut så mycket barnprylar. av ganska förklarliga skäl! inte här på västkusten iaf? 🙂
Britt-Marie: min brunöga är grymmaste på tjyvfiskeri. håller mig tätt intill henne för att inspireras och läras.
Dagens Eko: eller hur! i dubbel bemärkelse!
tjif: hörde att vad-han-nu-heter stoppade dig precis vid hemgång å bad dig stanna kvar och ta honom. tur att han fick tag på den störste killen på bygget 😉