…främst ämnade min bästaste Eva,
men hemlighålls knappast för alla andra
kunskapstörstande gravidnosar såklart!
Tyvärr är det så att många av de råd jag behövt få och kanske t o m fått 😉 har jag inte kunnat ta mig till när jag behövt dom bäst, utan först i efterhand krasst kunnat konstatera "aha, tänk om jag vetat det här". Mat- och sovtips är alltså helt bortkastat på nyblivna rosenskimrande paranteser. Mat- och sovtips är alltså ofta också alldeles väldans välbehövda…
Så. Nu tänkte jag såhär. Min egen erfarenhet på området är begränsad, men jag har ju bloggisar som har både en å två å kanske fyra eller inga alls ungar! Allas råd är ju likaste dyrbara! Om nån orkar/vill/vågar dela med sig av sina bästaste idéer och kunskaper om allt inom bäbi- och föräldravård, så pliis gör det! – från graviditet och förlossning till mys med minispädis, mys med lite större bäbi, undvikande av irritationsmoment i möten med andra och uppfostran av tonåring. Eller vad vet jag?
De råd jag har att komma med just precisamente nu är:
~ en förlossning gör mindre ont om du är förberedd, oskraj och andas!
~ rutin necessare est – enkel trygghet för alla
och
~ lita på dig själv!
lita inte på dom som säger “du kommer veta” om allting. du vet inte alls. du vet inte ett skit! men, det går bra ändå.
obs för tüsans bövlar! det går bästaste bra ändå!
Feel amazingly free att fylla listan mina fränds! Ni har sån oändlig massa bra kunskap out there!
hade gifetvis varit kul att få lite input från nån manligare läsare
– särskilt ni med egna barn: hur är perspektivet sett ur era ögon?
Tyvärr har jag inga råd att ge dig. Är själv rädd för den dagen jag blir förälder.. jag vet ju ingenting! Haha. Då får du ge mig massor av smarta råd. 😀
Rebecca: höh! det är ju egentligen inte jag som ska ha råden, jag skrev det här för dom som ännu inte fått sina barn. t ex såna som du 🙂 fast dom ska kanske vara gravida också iofs… 😉
fast vettu, det är inget att va rädd för, och hihi; "du kommer veta"!!
Vidarebefordra till "Kamraten": Fråga mamma, fråga väninnor, ta emot ALL hjälp som erbjuds, tänk och känn efter vad som verkar bra och framför allt glöm inte att det är DIN unge, det är du (ni) som bestämmer!
kram från en annans mamma!
Ullisar : ska det bli en ny bäbii Morkulle- huset?
Nä,men det som är så jättefantastiskt med att från nollkoll till veteran på området är att man VÄXER med sin livsuppgift och sitt lilla knytte och lär sig på den resan .
En dålig dag när man vaknar upp så sitter det inget stjärnögt litet barn vid frukostbordet,utan en vilt stirrande och surtrotsig tonåring som ska ha pengar eller prylar (för det får alla kompisarna). Njut av lilla bäban så länge det bara går.
ps. efter tonårsperioden blir dom underbara igen Ds
whops, sorry girl! detta ämnet är jag ju inte så insatt i – då jag inte har egna barn (tyvärr!) men snart hoppas jag 😉 men det du skriver om att man skall lita på sig själv – det är en av de viktigaste faktorerna i att någonting skall lyckas!!
Mitt första råd låter kanske konstigt, men jag vill avråda från att lyssna FÖR MYCKET på andra..
Om någon "bättre vetande" (oftast släkting eller annan närstående) säger att du ska göra något som DU känner är helt fel för dig och ditt barn… Våga för ditt barns och din egen skull att SKITA I "rådet".. Det är inte ALLS säkert att att den personen vet bäst… Inte ens om den själv har 15 barn.
Ett annat råd.. Våga be om hjälp. Ingen vet allt och klarar allt.
Det samma gäller om man är trött.. Våga lämna bort barnet.. Du är inte en sämre mamma för att du lämnar din lilla några timmar och sover. Tvärtom.. En utvilad mamma = Glad mamma = Bra mamma.
(Det blir många "våga" här)
Våga vägra dåligt samvete… ALLA gör misstag.. ALLA gör saker mot bättre vetande… ALLA gör saker de ångrar…
Det gör dig inte till en dålig förälder, det gör dig till en mänsklig förälder.
Dina föräldrar har gjort det, dina far/morföräldrar har gjort det, dina svärföräldrar har gjort det, du och din partner kommer göra det och dina barn kommer göra det.
Inom normala misstags-gränser, så kommer barnet INTE bli skadat/ärrat för livet.
Och du kommer INTE hamna i "Helvetet för dåliga föräldrar"… Även om det känns så just då.
En sammanfattning kan nog vara.. Du är människa.. Ingen supervarelse.. Och det ändrar sig inte för att du får barn.
Blev jag för långrandig nu? F´låt =)
OH!!! Ett amningsråd BTW, som jag VERKLIGEN hade behövt…
Det är ju en sak som de är VÄRDELÖSA på att informera om, på föräldrautbildningen.
När jag fick min förste, försvann mjölken efter 7 dagar… Ingen hade pratat om det innan, och jag hade INGEN aning om vad jag skulle göra och hur jag skulle bära mig åt.. Så jag for iväg och lånade en pump… Bebisen skrek ju så hjärtskärande.. Fick ut 45 ml.. Det räckte inte långt.. Så när första affären öppnade kl 7, for min man iväg och köpte ersättning. Sen lånade jag en riktig pump hos barnmorskan, och pumpade i 3 månader.. Tills jag hade pumpat ut mig själv också.. HELT värdelöst…
Med andra barnet, var jag förberedd.. Och mycket riktigt.. Efter 9 dagar, så slutade det… Men då visste jag precis hur jag skulle göra…
Och lösningen var enkel…
Häll i dig ett par liter vatten, sätt bebisen till bröstet och låt den suga, tills hjärnan har kopplar att du ammar och startar produktionen igen…
Som sagt… DRICK!!! Det mesta av bröstmjölken är ju vätska.. Om du har slut på vätska, hur ska du kunna dela med dig av den då?
Tack så mycket min sköna böna. Och jo, jag har också en viss fetish för små texter. Vet inte varför. Typsnittet heter hursomhelst Verdana 🙂
Och jag har väl inga direkta tips, men jag kan säga dig att jag är livrädd för själva förlossningen. Får panik av bara tanken på att jag ska klämma ut den gigantiska saken. Har alltid sagt att jag kommer begära kejsarsnitt :O
mr: frågar personligen såklart alltid min mamma om sakers ting 😉
pamela: nänänä!! inga nya bäbisar här inte.
känns skönt att höra att dom blir som folk igen sen när dom slutat skolan. eller börjat igen 🙂 typ.
frida: not to worry girlie! i dubbel bemärkelse.
t0tta: oj sicka bra tips! det du skriver om är sånt som jag också kommit på, the hard empirisk way såattsäga. förutom det där med amma=dricka. tyckte det var det enda jag visste om amning ungefär, att jag skulle dricka mycket. så jag drack och drack och drack och gjorde vattenräkningen dyrare än på länge men inte hjälpte det. eller jo. lite mjölk kom det ju. men uppenbarligen inte tillräckligt mycket. och ont gjorde det. mycket värre än förlossningen. så. hellre föda än amma hojtar jag! jag orkade i femåenhalv månad. är grymt stolt över det med tanke på att jag blev rådd att sluta efter två…
och nä! inte långrandig! görintressant! mera mera!
scream and shout: är nog på ett vis värre att kejsarsnitta. tänk att behöva skära igenom tre lager hud och kött och muskler och hinnor och in i livmodern för att komma åt lilla bäbin. kroppen är gjord för det här, den fixar det. väldigt väldigt väldigt otroligt få kvinnor har en kropp som skapar komplikationer. men. jag kan förstå rädslan. botas allra bästast med information tror jag. tycker iaf du ska ge normalförlossningen en chans, men tar skräcken sån överhand att du nojjar är det såklart bättre att snitta dig. bara du verkligen väger för- och nackdelar ordentligt!
ps. om du skulle vakna upp en dag och vara gravid, hojta på mig ska jag – utan fånig bortskrämmande löjlig peppning – försöka hjälpa dig igenom skrajsenheten. att föda barn kan va coolt! jag lovar! det är nog det enda jag håller med obehagliga Anna detfinnsingakolikbarn Wahlgren…
Praktiska tips.. Svårt..
Men en nyfådd unge vid tutten, en 42 tums plasma och godisskålen inom räckhåll.. Tycker jag iaf funkar ganska långt.. Håll inte på att tjafsa med några större rutiner om du inte är en rutinmänniska.. Är du en rutinmänniska ser du till att skapa det så det passar er…
Å så skit i alla råd/måsten eller att kolla på hur alla andra gör.. Slå inte barnen… Kasta inte ut dem genom fönstret, beställ inte adressändring i barnets namn.. Men tänk tanken så mycket du vill. Det gör alla andra också.. Ba´sa att du vet!
Jag tror på att hålla mycket, bära mycket, ligga nära och låta ungarna få ganska begränsat med intryck.. Inte hålla på att vända vagnen i tid och otid.. Den dagen ungen vill ge sig ut på upptäcksfärd så gör de det.. Det är det som kallas utveckling.. Så´nt sysslar ungar med i hela världen.. Om de så tillbringar sitt första år i en spjälsäng utan stimulans så kommer de lära sig rulla, runt, sitta, krypa och gå.. Så fungerar så´na där små… Människor..
Stressa inte för att hinna allt.. Allt kan faktiskt vänta.. Förutom ditt barn.. Och inte ett jobb, inte en fikastund, inte en släktträff.. mm..mm.. Är viktigare än ditt barns utveckling och liv.. De dagarna kommer inte tillbaka.. Allt det andra finns kvar..
Glöm inte att ha kul med ditt barn.. Här är jag ett uselt föredömme.. Jag hatar att leka.. Och jollra.. Men det tog jag igen med läsning, sång, dans och rita… Sånt som även jag njöt av full drag av..
Och jämför aldrig med andras barn… Min stora är 31 nu.. Jag vet att han gick när han var 8 månader.. Såg för övrigt helt sjukt ut.. Ett jättehuvve som styrde en pinnig kropp.. Ramla in både här och där..Vem har någon glädje av det nu 31 år senare!?! Han går varenda dag.. Inget märkvärdigt med det.. Pratar gör han också.. Och han använder inte napp och inte blöja heller.. Å med det vill jag säga.. Oroar er inte för egenheter era små har.. Det går över.. Inte många 10-åringar ens som har blöja, nappflaskor, nappar eller springer nakenfisar i tid och otid…
Välj dina strider… Är det skitviktigt att ditt barn inte leker på motorvägen.. Så ta den striden! Å fixar du det.. Att få ungen att fatta att på motorvägen leker man inte… Då fixar man galant att ta andra viktiga strider också… Men gör inte varje grej ungen inte lärt sig på en gång till en strid. Det är bara du som förälder som bestämmer. Är det viktigt… Var stenhård! Är det inte så viktigt.. Kompromissa! Är det inte viktigt alls.. Be ungen om råd, lyssna och förstå.. Den "striden" kan vara viktig för ungen.. Ge barnet en självkänsla.. Ett självförtroende av att "jag är viktig".. Ju äldre ungarna blir.. Ju större medbestämmande.. Tro mig! Mina barn är benhårda i sina regler (mycket hårdare än mig)… När jag ber dem om hjälp i saker som jag inte tycker funkar så bra.. (just nu klädkaos på morgonen, hur mycket man ska hjälpa till hemma, hur mycket ansvar man ska ta för sina läxor)… Jag är tacksam över att de förstår innebörden av att ta ansvar i vår familj.. Det är skönt!
En annan grej… Mucka inte med någon.. Varken barn eller vuxen som är ursinnig.. Lämna ifred.. Låt dem lugna sig och be om lov att få prata.. En unge som är skogstokig.. Det är ju bara som att reta dem att ens försöka prata vettigt… Jag är vuxen.. När jag blir skogstokig. Vill jag klappa till någon (gör jag ju inte… Men jag vill)… För att få det bästa av mig och min ilska så behöver jag en cigg och lite kaffe… En ½-timmes tänk.. Sen är jag ganska vettig åt alla håll och kanter.. Så tänker jag att ungar funkar också..
Skrik inte så mycket på barnen.. Än i dag har jag aldrig stött på en skrikande svärande förälder som inte har "likasamma barn".. Och vill du ha så´na barn så skrik och gapa, lyssna inte på ungen… Hitta på regler som är snudd på obegripliga för ungen och skäll bara när du själv är på dåligt humör.. Och har kort tålamod..
I annat fall tycker iaf jag att det funkar finfint att tillsammans, med barnen komma över ens om rimliga, vettiga regler.. En i taget.. Anpassat efter ungens ålder.. Ajaj… Funkar bra första 2 åren.. Gallskriker ungen.. Ta den under armen och genomför vad som var avsett.. Är du riktigt cool, lägger du dig ner brevid ungen och gallskriker du med.. Chockade ungar brukar vara tysta ungar…
Pussa på ungarna, krama dem och bestäm dig för att uppmuntran, deltagande och engagemang är din bästa insats, som förälder… Så tror jag du är en bra förälder.. Som får ett harmoniskt, tryggt barn…
En sista grej… Håll inte på att bråka om ungarna om maten.. Servera alltid samma mat till hela familjen. Hugg inte på ungen om de inte äter allt, tycker om allt… Enkel regel är att smaka på allt..Inga barn i normala familjer svälter ihjäl, i Sverige… Tro mig.. Och det finns ingen anledning att oroa sig för det heller…Och det finns verkligen ingen anledning att låta måltiderna bli förstörda av kontrollerande föräldrar.. Låt ungarna plocka, peta, ha hang up´s på viss mat.. Det går över.. Även om man inte tjatar gnäller.. Samma här.. Min 31-åring (som hade som favvorätt när han var 1-3 år sniglar i vitlökssmör med Ramlösa till).. Han har inga men av den kosten i dag.. Han älskar mat, gärna världsomspännande vällagad.. En och annan snigel slinker också ner..
Hahha… Inte sista grejjen.. Men nu då? 😉
Lär ditt barn "sociala spelregler" från början.. Se till att ungen är med på "noterna" när du hejjar, tackar, tittar i ögonen, tar hänsyn till andra.. Som du gör kommer din unge att göra. Ett barn som funkar socialt.. Får mycket bättre bemötande, behandlas med mer respekt och får bättre jagkänsla.. Det borde alla barn ha rätt till…
Luring!!! 😉
En sista grej… Som jag är riktigt uppretad på bland mina vettiga vuxna vänner.. De slänger in barnen på först bästa dagis/skola… De har inga önskemål/krav annat än att det ska vara det närmaste.. Och helst kommunalt så de inte behöver gå in med egen insats.. Å så när de upptäcker att dagiset/skolan inte uppfyller deras krav.. Så bråkar de, startar uppror och byter dagis/skola utan att så mycket som tänka en sekund på hur ungen upplever det.. (barnet vet ju inget annat)… Ett tips från mig.. Ägna en del av föräldrarledigheten till att rejsa runt på förskolor/skolor.. Skriv in ungarna på det som känns bäst, dvs motsvarar de krav ni tycker är viktiga.. Och gör ett besök inför dagis/skolstart.. Och välj då.. Och stå kvar vid det valet.. Och inse att i ett kollektiv kan inte alla vara nöjda… Men förutsättningen för att man ska vara nöjd är ju betydligt större om man engagerar sig själv… Och att man inser att man kan lita på dagis/skola är inte när de gör som man själv skulle ha gjort… Utan när de tar ansvar för det som händer i barnomsorgen… I gott och i mindre gott.. Förtroende.. Respekt.. Är bra ledstjärnor även här.. Har man inte det från början… Dömt att misslyckas! Tänk på att det är det viktiaste du har som ska vara där, oftast den mesta delen av den vakna tiden i några år…
Å Jag hade inga råd!??!
Hahha Jag har ta mig fan åsikter om allt!
Pok
Mallaärnogenganskavanligmammatrotsalltbralla
En förlossning gör minst ont om man är man.
Tror jag. Men är ganska säker.
=)
Nej. Han fick faktiskt inte komma på intervju. Men jag ångrar det lite. Hade nog velat ta ett prat med människan och se vad för filur han var. Otroligt rolig ansökan i alla fall. Och jag sparar nog undan den igen.
Mallanjaggörnermigibrallanbrallan: jag hade hoppats på din insats och ojojoj jag är tårögd. du är outstanding. tack darling!!
öh. Eva? precis såhär tycker jag också fast kan inte uttrycka mig likasamma fint… fast det där med att välja sina strider har du väl hört att jag mumlat om iaf? så liite nästansamma klok som Malla är jag iaf!
Kotten: ehum. du. hade du sagt sådär bredvid min förlossningssäng kan jag lova att du hade haft ondare än jag. massor. 🙂
Tack.. snälla Ullisen..
Pok
Mallablevlitestumnubralla
Mitt stora och egentliga råd är att inte lyssna på alla som så välvilligt kommer med råd och dåd. Av någon konstig anledning så vet man som nybliven mamma vad som funkar bästa för en själv och sitt barn. Vill man ha råd så söker man upp det hos barnmorska och BVC.
När det gäller amningen, så amma så länge och så mycket du själv vill och kan och känner.
Mini som är mitt första och enda barn, nu 8 år, kom till världen så överöstes jag med kloka ord, råd och dåd från allt och alla om precis allt. Jag blev mest bara skärrad av att höra vad man "skulle göra". Det tog Mini och mig kanske 2-3 månader sen hade hon och jag dom rutiner vi tyckte passade oss.
Efter 2½ månad gav jag upp min amning, hon blev inte mätt på det hon fick av mig plus att hon var lite lat, varför suga och jobba för att få i sig mat 😉 Mjölkersättning är inget dåligt att ge och du är ingen dålig mamma om du väljer det åt ditt barn.
Jämför inte barn med varandra, alla är olika i sin utveckling och tycke och smak. En del sitter upp själv tidigt, andra pratar, går, kryper – ja you name it. Mini var 2½ år innan hon började prata. t.ex och hennes bästa kompis 1 år.
Likadant är det med mat, men låt barnen prova att äta allt och ge inte upp efter ett försök. Det kan ta 4-5 gånger innan dom förstår och uppfattar smaken. Servera samma mat till dig som barnen, men kanske anpassa kryddningen något. Serverar du och äter grönsker och frukt så kommer även barnen att göra det med.
Barn gör inte som man säger till dom, barn gör som vi vuxna gör. Det är här grunden till allt finns, social biten framför allt "hej", "tack", "hjälpa till" osv. Barn formar sig efter oss vuxna, så uppför dig själv som du vill att ditt barn ska uppföra sig, så har du vunnit mycket.
Lycka till!!
Malla: anytime!
kom förresten på en grej. har tänkt på det där du skrev om rutiner. jag är apselut ingen rutinerad människa (ordvits, ja) men för oss funkade det MYCKET bättre när vi fick strukturerad ordning på dagarna. en psykolog jag träffade (var orolig för Maali som var en sån grubblande oleende liten bäbi hela tiden, inte som nu minsann) gissade på att för oss var det just det som räddade en del av situationen. ”bäbisen söker grepp om tillvaron”, sa hon. och i vårt fall verkar det vara precis så det var. men, det är såklart olika beroende på förutsättningar. för nån annan funkar det säkert bamsebra att bara flyta med! en annan riktigt bra grej för oss har varit att ju mer fasta rutiner vi haft, ju mer har vi kunnat rucka på dom 🙂
Dagens Eko: välkommen hit!
hihi! lite kul att inleda med "lyssna inte på andras råd" och sen rada upp en decimeter goda tips iaf 😉
nå. håller såklart med dig om det mesta du skriver, förutom två saker. för det första så blev jag faktiskt aldrig överöst med några du-måste-göra-så-här. eller, så kanske jag blev det men selekterade friskt, valde ut godbitarna och kallar det nu istället vänligt-sinnad-omtanke. jag är nämligen en sån som gärna vill ha tips (och hjälp) av andra, att lära sig av egna upplevelser är en sak – av andras misstag en annan!
för det andra så är jag av den bestämda åsikten att man som nybliven mamma och pappa inte har en blek om hur saker ska gå till. och för att kunna be om råd (på t ex BVC) så måste jag ju veta exakt vad det är jag vill ha hjälp med. jag måste kunna fråga efter något konkret. mitt kolikproblem gav en klapp på axeln av läkare och ett "det går över". jotack. jag fattar nog att hon inte kommer ha ont tills hon börjar dagis, men vad kan jag göra för att underlätta under tiden? det var det ingen som "visste". då tycker jag internet är en mycket bättre kunskapskälla att fiska i. här finns andra med mina erfarenheter, här finns vanliga människor med sunt förnuft: på BVC finns medicinskt utbildad personal, men den empiriska utbildningen slår teoretiska studier med åtta sekunder på hundra meter.
slutligen. trots att det är alldeles sant är ”jämför inte dina barn med andra” ett sånt där råd som för den med senast utvecklade ungen väger lika tungt som ett ”pengar ger ingen lycka” för en fattig…!
Wow Malla! Så hiiiimla klockrent 🙂
Med tre barn i bagaget kan jag bara instämma i ditt inlägg.
Nickar instämmande… ahhh, just D… mm så var det ju osv, osv
Ett tips från min kära moder när det gäller sinande mjölk.
"DRICK ÖL tös, finns inge bättre sätt att få krut i maten"
Kanske inte björnebrygd 9% men en tråkig lättöl/folköl! Både godare (säger jag som aldrig dricker öl mer än i nödfall) och festligare 😉
Ska visst vara malten som gör de goda godare!
Skulle lätt kunna föda 25 små pyre bara jag slapp gå gravid!
Haha. Du har ju sannerligen lyckats få igång en diskussion här i alla fall 😀
Min kropp lär inte ha några problem med att föda barn. Nog med att jag är liten till längden, men helvete vilka barnfödarhöfter. Haha! ;D
Jag tycker ändå hursomhelst att allt med barnafödsel är skitläskig. Är dessutom fundersam till om jag ens skulle klara en graviditet rent psykiskt. Planerar dock inga ungar än, så det får framtiden utvisa helt enkelt ;D
Skruttismamma: va kul att du hittade hit!!
ditt tips är ett sånt jag verkligen hade velat fått på den tiden det fortfarande var aktuellt. har du några liknande från din kloka mor som rör en moder till en sisådär elvamånading 😉
scream and shout: du är en klok liten tjej du med smarta perspektiv. att släpa på stökig övervikt i åtminstone fyra månader sätter några dygns förlossning i helt annan dager!
Alltså mina eventuella kommentarer i ämnet känns aningen överflödiga med tanke på kommentarerna ovan 🙂
-Dock vill jag säga detta…. det göt ont att amma, det är inte säkert att mjölken räcker till hur man än pumpar, men man är inte misslyckad för det!!
-Ta vara på bebistiden, som aldrig kommer åter!
-Förr eller senare kommer man att få sova 🙂
-Investera i ett par bra öronproppar som användes när det skriks som mest!
-Gör det som funkar för familjen, och lyssna inte för mycket på goda råd.
-Skaffa flera barnvakter som ni vänjer barnet vid, så det finns alternativ när det krisar!
Tror det var allt jag hade att tillägga 🙂
Efter att ha läst och läst engagerade inlägg, var det bara lättöl:en jag saknade och den kom den med…:)
Ett alldeles utmärkt råd, utan att ha läst alla ovanstående, är att inte lyssna på mor- och farföräldrar. Det var 1000 år sedan de fick barn och de har glömt allting. Det gör man på några få år och dessutom hade man helt andra vanor och annan inställning till barn för 1000 år sedan.
Ett annat är; tro inte att du vet precis hur det är att föda barn för att du råkat föda en. Ingen förlossning är exakt den andra lik.
Ett tredje är; försök att inte bli för irriterad på förstagångspappor som helt oombedda håller långa föreläsningar om exakt allting från avel till oändligheten och som idiotförklarar dig om du råkar ha en avvikande uppfattning.
Jag skulle nog kunna komma på ett hundratal liknande.
S@tu: ja fy för den lede vad ont det gjorde. blä. men bara ungen blir glad så!
Britt-Marie: den hade jag som sagt gärna tagit emot för ett drygt halvår sen.
Annaa: det där om ingen den andra lik, är det ett hot eller ett löfte 🙂
Wow, vilka bra kommentarer och råd! Jag läser och lagrar ifall det behövs.. någon gång.. i en avlägsen framtid 🙂
Lite hjälp/tips när det gäller illamående vid graviditetens början tages tacksamt emot! (inte för att jag ÄR gravid mest bara ifall att..)
Jag har väntat tre barn och här kan jag säga att ALLA vara lika pestiga.
Illamåendet tycker jag personligen är det allra värsta när det gäller produktion av minimänniskor!
Då jag mådde bra var när jag åt, när jag slutade äta kom det tillbaka (säkert för att jag krängt i mig allt) började äta igen och mådde ännu värre. Så här bara fortsatte det. Mao, så länge jag tugga mådde jag bra!
Att jag gått upp 6-8 kilo vid inskrivningarna var kanske inte så konstigt 🙂
Minns min första, då jag kunde kräka bara av att tänka på två tröjer jag köpt precis i början av grav. Kan minnas det ännu…
Min andra kunde jag inte se våran soffgrupp för den luktade gammal gubbe 🙁
Min tredje, kunde inte se våran stationära dator för där satt jag precis i början och spelade betapet ulk. Ej heller TV 1000 signaturen för där satt jag ju och tuggade….
Luktar skit illa i det "lilla rummet" där iof datorn står
Testat akupunktur->funkar föga
Testat åksjuketabl->funkar nada (blir bara tröttare som i sin tur ger en mer illamående)
Testat Knäckebröd->räcker inte, känns bara meninslöst torrt
Testat seaband från apotek->ren dravell, att det bara får säljas på apotek (sambon tog på sig dessa en gång vid sjögång, han blev märkbart sämre!)
Någon som har ett super tips!? Tvivlar men värt att fråga 🙂
(en nu halvt illamående mamma som tänker tillbaka…)
Hanna: du är klok du! det här kan va lite som en ost, bättre efter lite lagring?
Skruttismamma: finns nog inga fungerande råd när det gäller illamående…
jag mådde också illa. så illa att jag innan jag kom på att det kunde vara en graviditet trodde att jag hade bakrus i tre dar. sen trodde jag att jag fått kräksjukan – fast utan att spy (det är jag typ fysiskt oförmögen till om jag inte är matförgiftad). sen kom jag äntligen på att det kanske kunde va en graviditet som var bov, och då blev det lite lättare att leva såklart! men jag var snurrigt kräkig i ungefär hälften av min tid som gravidnos tror jag.
testade också sjösjukepiller som hjälpte en del. men å andra sidan blev jag då så trött att jag knappt kunde stå upp. kasst läge på jobbet således.
dricka vatten var nog det enda som funkade någorlunda för mig – som inte åt mer utan snarare mindre än vanligt eftersom jag med min spyfobi helt enkelt inte vågade sätta i mig nåt…
eftersom du frågar, är det kanske dags igen? 🙂
Ullisen; det beror på hur den första var. Min var hemsk. Den andra var rena, hm, barnleken. Fick mig att utbrista "det där gör vi igen!" Ha ha! Sa inte de sju personer som 1½ år senare var engagerade i att få ut 4,5 kilo pojke med rumpan före vid liv! Och definitivt inte jag. Däremot tyckte maken det var roligt, "som i Cityakuten!"