6.8 – om kundkontakt från andra sidan.

Att få uppleva sin verklighet från annat håll än sitt eget är alltid skojsigt. Sällan kan jag låta bli att iaktta, och i vissa fall förundras av, fellow butiksanställdas stundtals märkliga beteende. Tillexempel finns det personal i en viss affär med havsbetoning i den här stan som inte direkt visade sin bästaste sida i samband med en felbetalning i helgen. Ett fel dom gjort alltså. Inte jag.

Vi hade gjort en retur i den här affären som vi för att inte avslöja dess riktiga namn kan kalla Surfaffären: ett par Ullis-shorts mot ett par Mattis-dito. Själv är jag typ matteinkompetent och märker först inte att mellanskillnaden jag betalar är alldeles för stor. Mattias är däremot kvickare i skallen och på väg ut ur shopen kollar jag kvittot. Vi ser att kassatjejen känner för en fet särskrivning här backat fel vara på ursprungskvittot och jag skuttar tillbaka för att påvisa den uppenbara felaktigheten (shortsen i påsen jag lämnade tillbaka ligger fortfarande på disken). Det blir en del oj och suck och stön och jag känner mig rätt obekväm. Men va tusan. Det rör sig om flera hundra för lite!? I min plånka.

Vis av erfarenhet håller jag mig utanför den rätt oproffsiga diskussionen mellan de två flickorna bakom disken (argt: “hur har du gjort här”?). Efter en massa miniräknande försvinner den ena bruttan (hon som gjorde fel) och den kvarvarande kommer fram till att jag ska ha 350:- tillbaka. “Går det bra med kontanter”? Jodå. Halvvägs ut på parkeringen gör jag en kvick överslagsräkning och inser att jag nu fått för mycket pengar tillbaka. Skutt in i Surfaffären igen och möts nu av om möjligt ännu mer suck och oj och hårkli (en ursäkt och/eller ett tack hade inte känts direkt malplacerat i det här läget?!) och till slut orkar jag inte med hennes velande (“hur har hon egentligen gjort”?) och tar kommandot,”Ta tillbaka dina pengar och ring mig när ni rett ut vad som blivit fel”. Hon får mitt nummer och jag antecknar kvittonumret på min retur.

Detta var i lördags. Idag ringde jag upp dom och frågade var mina pengar höll hus? Det var chefen som svarade. Han lät trött. Om det var på mig eller på sin personal vet jag inte. Han var proffsig nog att inte låta mig bli varse vilket.

– *suck* Jag får ringa upp dig. *suck*
– Det går fint.

Efter tio minuter ringer tjejen som gjort ursprungsfelet upp mig.

– Kan du komma imorron tror du för då jobbar tjejen som gav dig fel pengar?
– Nä. Min man är på stan just nu. Jag ringer honom så kommer han och hämtar mina 245:-.
– Öh. Jaha. Ja. Det kan han göra.

För en gångs skull kan jag med gott samvete säga “kunden har alltid rätt” 😉